Dansgladsbloggen

Efter en kall vecka kom värmen och våren tillbaka på
lördagen. Det firade vi men en fin vandring ute på Tyresta nationalpark. Kvällen
på Alvik bjöd på medryckande dansmusik med Tensta spelmanslag. Spelmanslaget
hade en ny skiva som man kunde köpa. Den blir fin att lyssna på i sommar när
längtan efter bra gammaldansmusik blir för stor.

Orken på dansgolvet tog tyvärr
slut lite innan dansen var slut så vi avslutade strax efter tio. Det var nog
vår sista innedans för den här säsongen. Utedanserna börjar redan nästa vecka
och snart är sommaren här. Ett glatt besked från Örjansringen var att de räknar
med att fortsätta med gammaldans i höst, trots bekymren med danslokalen.

Med åren har det blivit allt svårare att ge sig i väg på dans på fredagskvällen. Den här veckan hade det dessutom varit extra mycket på jobbet. Men när det bjuds konsert och dans med Lisa Rydberg var det inget att tveka om. Bara att hålla ångan uppe och inte sjunka ner i TV-soffan när man kom hem efter jobbet. Vi kom i alla fall i väg och det blev en trevlig kväll. Här kommer bilderna. Som ni ser spelade även Stockholms Spelmanslag.

På onsdagen vid sextiden lämnade vi ett Stockholm som
började anta vårskrud för en tur fram och tillbaka över Ålands hav.

Förra året gjorde vi också en sådan tur men på en fredag. Då
upptäckte vi till vår förfäran att dansen inte började förrän tio på kvällen.
Denna onsdag visade programmet att dansen skulle börja redan åtta men trots
detta hålla på till två på natten. Väl ombord blev det alltså bara att
installera sig i hytten och äta lite mat i Bistron innan dansen började.

Det var Martinez som var första band ut. En stund var det
riktigt gott om plats på dansgolvet. Men så småningom blev det allt mer folk.
Det kändes denna gång mer som en vanlig danskväll. Det var med andra ord en mer
vanlig danspublik än den mer blandade fredagspubliken som vi träffade på förra
året. Medelåldern på dansarna var också högre denna kväll. Martinez spelade proffsigt
och hade bra kontakt med publiken.

Nästa band var Zekes som vi sett i Dansbandkampen på TV i höstas.
En gäng unga grabbar som, om det inte var för att de spelade, inte skulle fått
åka med båten utan vuxet sällskap. För det måste man nämligen vara 23 år.

De är som dansband också ungt. De har inte funnits mer än
drygt ett år. Trots detta gjorde de bra ifrån sig. De spelade riktigt dansanta låtar
i varierad stil med en hel del dansbandsklassiker men även annan musik från 60-
och 70-talet. Det känns som vi gärna dansar till Zekes igen. Ungdomlig
entusiasm och charm kombinerat med en riktigt bra repertoar räcker långt. Hoppas
framgången fortsätter för Zekes.

Under kvällen växlade banden av varandra varannan timme. Det
var Zekes som fick sista passet. Då var vi ganska slaka. Jag hade varit på
jobbet före sju på morgonen och hade dessutom inte blivit av med min hosta.
Örjan hade varit ute och vandrat innan vi gav oss i väg. Så vi orkade inte
riktigt hålla igång till två utan gick till kojs vid halv två.

På torsdagen åt vi en god frukost vid niotiden och satt och
slöade och tittade ut. Ålands hav var ganska isfritt med bara viss drivis. När
vi hade passerat fyren Tjärven tätnade isen och skärgårdslandskapet var riktigt
vintrigt. Den utlovade solen uteblev och det var ruggigt och blåsigt ute så vi
höll oss inne. Vi lyssnade till lite visunderhållning innan dansen började igen
vid tolv.

Martinez spelade en och halv timme och därefter spelade
Zekes som avslutade dansen vid tre. För den som orkade bjöds det alltså på
sammanlagt nio timmars dans under dessa 22 timmar på sjön. Vi var väl vid
dansbanan nästan hela tiden men givetvis orkade vi inte dansa så mycket utan vi
fick sitta och ta igen oss emellanåt och fylla på med vatten.

Ja, på onsdagskvällen
unnade vi oss varsin öl också trots att vi normalt inte vill dricka alkohol när
vi dansar.

När vi kom till Stockholm var det inte alls lika vårlikt som
när vi åkte. Dimmigt och bara en plusgrad. Men vi hade i alla fall haft en
riktigt trevlig dansbandskryssning. Birka Paradise ett väloljat nöjesmaskineri
och det tycker jag de ska få uppskattning för.

Nu var det nästa ett år sedan vi var på Mälarsalen. Det kunde ju vara dags att se ombyggnaden och dessutom dansa till Blender. Vi tyckte att bandet gjorde bra ifrån sig på Dansbandskampen i TV i höstas och var lite nyfikna på hur de spelade till dans. När vi kom före nio möttes vi av en lång kö i trappan. Det var länge sedan vi upplevde något sådant på Mälarsalen.

Ombyggnaden var det väl inget fel på. Upphöjningen vid sidan av dansgolvet var borta och golvet kändes större. Soffan i hörnet var också borta och det fanns ingenstans att sätta sig i själva danslokalen. Det saknade vi. En rad med stolar vid fönstren vore bra. Dansgolvet är ju fortfarande härligt. Men bandet levde inte upp till våra förväntningar. En del av den musik de spelade kändes helt enkelt inte som dansmusik. I alla fall inte sådan musik vi gillar att dansa till. Det var alldeles fullt med folk och mycket trångt.

Det gillade säkert Hasse Rydberg, som var där och fick gratulationer på sin 70-årsdag.

Med den rådande foxtrotstilen rör sig dansarna ganska lite framåt. I pausen vare det glesare på golvet och det gick att få lite bättre flyt i dansen. Nåväl några låtar som bandet spelade var väl helt okey.

Publiken verkade i alla fall nöjd. Vi får väl inse att den här typen av dansband inte alltid är vår grej. Man ska ändå vara glad åt att så många vill dansa.

Nästan snökaos rådde i stan på onsdagen men vi och många
andra tog oss i alla fall till Chicago på Hornsgatan. Ja, för oss var det
förstås inte så svårt för vi har bara tio minuters promenad dit. Vi har ju gått
på kurs på Chicago men inte varit på några av deras socialdanser. Det är ju
nästan skandal med tanke på hur nära vi har dit och att vi dessutom brukar
klaga på att det finns så få ställen att dansa swing på. Nu var vi i alla fall
där.

Spelade gjorde Tommy Löbel Swing Band, efter
första paus anslöt en gästande trumpetare. Det dansades mest Lindy Hop men vi
dansade även lite Balboa eftersom vi nästan bara har dansat det på kurs hittills.
Efter ett tag blev det allt trängre på dansgolvet och ganska svettigt i
lokalen. Men stämningen var hög och de flesta var yngre än vi och dansade med
full energi. Det orkade vi inte göra så länge utan efter några snabba låtar var
vi tvungna att pusta i en soffa. Sen var det lite svårt att komma igång igen.

Men vi tog oss samma och dansade lite till. Efter några
låtar in på den andra pausen var det dock dags för oss att pulsa hem i snön.

Kylan håller i sig och man vill knappast ens ut och åka
skidor. Då passar det bra att i alla fall få dansa. Trettondagsafton är ju
dessutom en klassisk dansafton.

Så bra att Hallundas tisdagsdans inträffade just då och
att man var ledig dan därpå. Det var mycket folk på dansen men kanske inte lika
mycket som det brukar vara på de vanliga tisdagsdanserna. Det fanns möjlighet
att ta ut svängarna, speciellt på gammaldansen.

Claes Lövgrens är ett av favoritbanden när det gäller
banden som kan spela både modern och gammalt. De har en bra repertoar med många
Elvislåtar, bra gammaldans, spelglädje och de varierar med sax, dragspel,
klarinett och tre olika sångare som sjunger bra. Det är inte illa. Det blev en
riktigt trevlig kväll.

Det är tur att Örjansringen finns. De bjuder alltid på gammaldans
till musik av hög kvalitet. Denna lördagsdans var inget undantag.

Knapphändigt stod för musiken. De spelade sina fina
durspelslåtar. Gänget har ett härligt sound, bra danstempon och spelglädje. De
verkar dessutom hela tiden utvidga sin repertoar. Som jag uppfattade var det denna
kväll en hel del nya låtar som jag inte hade hört dem spela tidigare. De
blandade även upp gammaldansen med några polskor. För min del hade de gärna
fått klämma in en liten foxtrot också. Det hade de säkert klarat galant.

Det fanns en ny CD att köpa, vilket jag givetvis gjorde. Det
är alltid kul att köpa skivor direkt av musikerna.

På dansgolvet var det gott om plats, men stämningen var hög,
och det blev en trevlig danskväll. Det gäller verkligen att ta tillvara på alla
gammaldanstillfällen då de verkar minska i antal.

På TV var det en ny omgång av Dansbandskampen. Ett
program som förra året när det slutade på ett som jag tyckte lite snöpligt
sätt, på sätt och vis ledde till att vi börja blogga i stället för de lite mer
arbetskrävande dansrapporterna som Örjan tidigare gjorde på Dansglädje. Se
första blogginlägget

http://blogg.dansglad.se/#post0

Lördagen bjöd på fint höstväder. Vi tog en tur neråt Sorunda för födelsedagsfika hos Örjans äldsta bror. Därefter en snabb sväng förbi Söder för intag av en micrad paj och så vidare mot Rotebro.

Det var två veckor sedan vi dansade sist. Att det nu var dags för dans till just Westlings igen var verkligen inget att vara ledsen över. Härlig musik och Rotebros underbart fina dansgolv.

För att inte helt glömma bort den balboa som vi försökte lära oss i våras dansade vi det till någon snoa och pariserpolka. Det gick riktigt bra.

Annars var det som vanligt njutbart att dansa till Westlings härliga gammaldansmusik och fina polskor.

När vi åkte hem efter dansen slut märkte vi att något sämre väder höll på att dra in. Söndagen får kanske bli en hemmadag, eventuellt med lite balboaträning.