Dansgladsbloggen

Vi besökte åter gammaldansen på Skansen. Vädret var
oförändrat jättefint, med temperaturer uppemot 30 grader på dagarna, och även
varma och sköna kvällar.

Denna kväll spelade Tensta Spelmanslag. Golvet var
inledningsvis åter litet trögt, trots att man tydligen använt en del
”glidpulver”. Litet mer av samma vara efter några danser gav ett ganska bra
glid.

Musiken som spelmanslaget spelade var liksom vid tidigare
framföranden mycket trevlig att dansa till.

Det är dock litet synd att det blir alldeles tyst i pausen.
Med viss saknad minns vi danserna för något tiotal år sedan på Skansen, då
frivilliga från danspubliken själva spelade till dans. Det var trevligt att
lyssna på för de som bara fikade, och de som inte ville fika kunde då fortsätta
att dansa.

Efter pausen märktes att augustimörkret stadigt kryper
närmare. Dessutom hade en del bitande knott eller liknande nu entré. Jag
minns dem från tidigare somrar på Bollnästorget, fast av någon anledning tror jag att jag bara märkt dem när jag burit shorts.

I härligt sommarväder åkte vi till Skansens första
onsdagsdans för säsongen. Dansen var vid Bollnästorget, och Knapphändigt
spelade.

Inledningsvis var golvet trögt, trots att det var alldeles
torrt och rent. Det verkade inte heller bli märkbart bättre efter ett par
danser. Trägolv brukar ju annars snabbt poleras av lädersulor till utmärkt
glid.

Efter en liten stund gjorde dock en av dansarna en
hjälteinsats och letade reda på en hink med ”glidpulver”. Efter att en mindre mängd
av detta strötts ut var problemet som bortblåst, och golvet hade fint glid
resten av kvällen.

Knapphändigt bjöd som vanligt på härlig gammaldansmusik. De
spelade dessutom en dans av vardera bodapolska, tango och pols. Även om man
kanske kan märka att dessa danser inte tillhör deras musikaliska huvudfåra, så
innebär det ändå en trevlig omväxling som vi uppskattar mycket.

Som vanligt dansade jag och Ellika ibland även litet lindy
och – ett ganska nytt inslag, litet balboa – till några av låtarna. Jag tycker
det är trevligt få en ännu större omväxling i dansandet med att blanda in även
litet sådana danser, och tycker det fungerar bra med musiken också.

Vi var kvar till sista dansen, en vals som vi ”seglade”
till.

Det fina midsommarvädret varade även in i veckan efter. I
strålande sommarväder besökte vi den första tisdagsdansen för säsongen på
Skansen, där Micke Ahlgrens bjöd till blandad dans.

När vi anlände hade bandet just kommit igång, och det var
relativt bra dansutrymme på golvet.

Eftersom vi mindes från tidigare år att blandningen var
litet dålig var vi förberedda och inställda på att gammaldansinslagen skulle
bli sporadiska. När vi kom var det modern dans, och så var det även några
danser till. Det kändes som en glad överraskning snarare än negativt när den
första gammaldansen – en hambo –
annonserades, samt att man strikt skulle hålla sig till att spela 4m 1g under
kvällen. Även om det innebär två gammaldanser under tiden fram till paus, så är
det ju ändå mycket mer än inga, så vi tyckte ändå att det var positivt.

Micke Ahlgrens har ju varit med ett tag, så vi var rätt
förtrogna med deras stil, och har flera gånger förut dansat till dem både när
de spelat modernt och gammalt. Bandet har åtminstone tidigare använt trummor
som ackompanjemang till gammaldansen, något som jag inte tycker låter helt bra.
Dessutom har jag ju själv under en stor del av mina ungdomsår spelat tvärflöjt,
och då både försökt och tyckt att – även om det är ett fantastiskt instrument –
så har jag inte upplevt det som mitt förstaval för folkmusik och gammaldans.

Så jag tycker att Micke Ahlgrens är i första hand ett
modernt dansband, men som ändå klarar av att spela gammaldans, om också med de
instrument de normalt använder för modern dansmusik. I dag spelar ju en del
moderna dansband över huvud taget ingen gammaldans, så även om ”Mickes” inte är
vårt förstahandsval för gammaldans, så vill vi ändå ge dem uppskattning för att
de ändå spelar även sådant.

När det gäller modern dansmusik så är väl åtminstone jag en
traditionalist, som föredrar gamla örhängen och häftiga rocklåtar framför
nyskrivna låtar. Även där är väl Micke Ahlgrens inte helt perfekt för min
musiksmak, men ändå någorlunda ok.

Fram till paus blev det successivt mer folk, men ändå inte
mer än att det gick mycket bra att dansa. Vid pausen beslöt vi utnyttja det
fina vädret för en härlig promenad tillbaka i sommarkvällen.

Vid Tobaksmuseet spelade en kvartett mysig jazzmusik. Tyvärr
fanns det inte en liten dansbana där, annars lockade musiken. Vi hade gärna
tagit en liten svängom med lindydans där.

Under midsommarhelgen åkte vi till vårt sommarställe på
Tynningö, där jag sedan några år tillbaka tillsammans med några grannar
brukar spela och sjunga till dans runt midsommarstången.

Det känns numer, sedan jag väl
vant mig vid att spela inför publik, riktigt roligt. Vädret var också perfekt
detta år, och de svaga vindarna gjorde att ljudet också hördes bättre än
vanligt. De som dansade runt stången verkade ha lika roligt som vi.

Vi besökte åter Gröna Lund onsdag 23/6, då Claes Lövgrens
spelade till dans. Det var härligt sommarväder, och förstås mycket folk som
dansade.

Vi tyckte att orkestern hade en trevlig repertoar, och både
vi och andra dansande tycktes trivas. Dock innebär förstås alla besökande att
dansgolvet blir välfyllt, vilket gör att rörelsen på dansgolvet blir långsam
och begränsad.

Trots det uppskattar vi förstås att det är många som går ut
och dansar.

Precis före paus spelade orkestern tre gammaldanser (en
melodi vardera), en schottis, en hambo och en pariserpolka. Trots att det bara
var ett kort inslag med gammaldans, tyckte vi att det förhöjde upplevelsen av
dansen väsentligt. Det var ganska mycket folk på dansbanan även under detta
inslag.

I början på pausen blev det litet bättre plats på
dansgolvet, med möjlighet till en mer rörlig dans, som kändes kul. Efter en
stund blev det dock trångt igen, så då tyckte vi att det fick räcka med dans
för denna härliga sommarkväll.

Vår första sommardans denna säsong blev på Gröna Lund, med
Scotts orkester.

När vi kom dit strax efter sju tyckte vi först inte det var
så mycket folk, men när vi väl började dansa visade det sig att det var som det
brukade. Det finns tillräckligt utrymme för att dansa, men vi tycker vi har
svårt att få något flyt i dansen då det är en låg hastighet i förflyttningen
runt dansgolvet. Vi tycker det gäller både när bugg och foxtrot dansas.

Vi stannade inte särskilt länge, fast det var ändå trevligt
att få komma ut och dansa en stund. Det blev dessutom en mycket trevlig
promenad hem runt stadens kajer i härlig aftonsol.

Maj månad kan vara en härlig tid. Men denna helg kändes det
snarare som en tjurig aprildag – en kall nordostlig vind med regn präglade
vädret.

Vid denna tid börjar normalt utedanser och sommarställen att
locka, men denna kväll kändes det helt ok att låta sommarstället klara sig själv
och i stället gå på dans inomhus. Örjansringens dans med Russindalens spelmän i
Alvik lockade förstås också.

Tyvärr hade Ellika drabbats av en förkylning som uteslöt
dans.

Russindalens Spelmän spelade som vanligt bra gammaldansmusik.
Det förekom också ett mindre inslag av polskor under kvällen.

Det blev en trevlig danskväll, med ungefär lika många damer
som kavaljerer, bra musik, dansgolv och stämning.

Vi hade en gång tidigare dansat till MixDur. Det var på en
danskväll med Wermdö Durspelare i Wärmdö Bygdegård för några år sedan. Vi minns
den kvällen som en kväll med inte särskilt många besökare, men med härlig musik
och dans, som vi minns och gärna tänker tillbaka på.

När vi fick veta att Knapphändigt anordnade dans tillsammans
med MixDur i Bagarmossens Folkets Hus, så markerade vi genast dansen i
kalendern. Det lät för oss som en perfekt kombination av gammal och modern
dansmusik.

Dansen började redan klockan 18, och vi var punktligt på
plats när dansen startade. Knapphändigt inledde, och som vanligt när de började
spela kände man att man blev glad och att det började spritta i benen. Det var relativt
få besökare, och precis i början var golvet aningens trögt. Trögheten försvann
dock nästan genast, och resten av kvällen var golvet härligt att dansa på.

Knapphändigt och MixDur avlöste varandra, och spelade två
pass om en timme vardera. Knapphändigt spelade som vanligt bara gammalt, med någon
enstaka polska, medan MixDur spelade 2 moderna + 1 gammal.

Det var också trevligt att det var ungefär lika många damer
och kavaljerer under kvällen, vilket gjorde att förhoppningsvis alla som var
där fick dansa precis så mycket som de ville.

I biljettens pris ingick fika. Jag utdelar självständigt en
guldstjärna till de som hade anordnat fikat, både kaffe och kaffebröd var
jättegott!

En annan guldstjärna tycker jag MixDur förtjänar. Conny från
Knapphändigt var med och bildade bandet, men kan inte spela så ofta med dem
sedan han flyttade till Stockholm. Han spelade givetvis med dem denna kväll,
och deras gammeldans var mycket bra – men det tycker vi gällde även för deras
moderna musik! De hade en trevligt varierad repertoar, och särskilt minns jag sångaren,
som sjöng med ljus och mycket behaglig röst.

Det verkade som övriga besökare delade denna uppfattning.
När Mixdur hade spelat och sjungit sista låten – Love Me Tender och My Way – så
möttes de av taktfasta applåder, som manade dem att spela en extra dans. Så det
blev en extra gammal och modern melodi på övertid.

Det här tycker både jag och Ellika var en toppenkväll.

Det enda som är litet tråkigt är att så många andra missar
allt det roliga. Benny Anderssons Orkester BAO kan locka många tusen besökare
till en enda danskväll. Uppenbarligen tycker alla dessa är jättekul att dansa
till sådan musik. Vi har själva deltagit i vimlet och sett (och känt!) övriga
dansares dansglädje.

Men när andra fina danstillfällen såsom detta erbjuds, med
betydligt lägre pris och bättre dansmöjligheter eftersom man undviker alla
krockar på golvet, och dessutom får mer närkontakt med musikerna, så föredrar
de flesta uppenbarligen att prioritera andra aktiviteter.

”Än’tä könstigt…?”

Tack Knapphändigt och MixDur för en härlig danskväll!