Årets första besök för vår del på Gröna Lund sammanföll med
fint väder denna onsdag före midsommarafton. Vi började med att inhandla ett
danskort för sommaren, som trots 50 % prishöjning fortfarande känns mycket
prisvärt. I år behöver man inte heller kontrollera om det är någon konsert
innan man går på dans, kortet medger entré även då.
Innan dess hade vi åkt Djurgårdsfärjan från Slussen, och
konstaterat att Waxholmsbolaget, med 33 %
prishöjning (för de som ej har periodkort), gör sitt bästa för att aktivt stötta
Riksbanken med att hålla deflationsspöket borta. Förra året kostade en enkel
resa 30:-, i år 40:-. Tur- och returresa två kvällar med Djurgårdsfärjan kostar
alltså mer än alla sommarens danser på Gröna Lund. Jag tycker det är dyrt för en så kort båtresa.
Men man kan ju åka buss och tunnelbana i stället, eller gå om man inte bor
alltför långt bort.
När vi kom fram till dansbanan kunde vi konstatera att vi
inte var de enda som ville besöka dansen. Claes Lövgrens verkade vara inspirerade,
och dansgolvet var fullt av dansande. I början gick det väl hyfsat att dansa,
men efter någon timme var det i synnerhet på bugg-danserna så trångt att man
även om man höll sig så stilla som möjligt och dansade med minsta möjliga
utrymme, så fick man regelbundet knuffar från olika håll. På foxtroten var det
litet bättre, men sällan möjligt att dansa aktivt.
Jag tycker Claes Lövgrens spelade riktigt bra, men upplevde
det som sagt litet väl trångt för att till fullo kunna njuta av dansen.
Precis före paus spelade orkestern litet gammaldans – en (enkel)
schottis, hambo och pariserpolka. Det blev kvällens roligaste dans för vår del.
Vi prövade sedan att dansa även till pausmusiken, men tyckte
att efter ett par låtar blev det trångt att dansa även då. Så vi avslutade där,
och vet därför inte hur resten av danskvällen utvecklade sig.
