Med 2014 bakom oss så står det klart att det är det varmaste
året sedan mätningarna inleddes, både i världen och i Sverige. Och 2015
inleddes på samma sätt – i och för sig med bra skridskoisar på mindre insjöar,
men med bara enstaka förekomster av tunn snö som snabbt smälte bort.
När det var dags för Stockholmias dans i Bagarmossen så hade
temperaturen fallit till strax under noll, och tillsammans med vind och
nederbörd var vädret rätt tjurigt.
Men det glömdes snabbt när vi anträdde dansen till de härliga
tonerna från Boda Spelmanslag. Det kändes riktigt kul, och det dröjde inte
länge innan kroppsvärmen steg.
Boda Spelmanslag spelade som vanligt mest bodapolskor, med
regelbunden inblandning av gammaldans och någon Bingsjöpolska. De har en härlig
rytm och klang i sitt spelmanslag, som alltid sprider glädje och danslust.
Trots dansuppehållet under hösten så kändes det som att de
gamla takterna sitter i, och att det kändes kul att dansa. Dansen var mycket välbesökt,
och jag tyckte det verkade som att även övriga besökare hade roligt.
Vi passade på att fika när Stockholms Spelmanslag började
spela, och missade därmed en stor del av deras framträdande. Men vi hann ändå
efter fikat dansa några danser även till dem, såsom ett par mysiga polskor från
Orsa och Alfta/Arbrå.
Strax därefter återintog Boda Spelmanslag scenen, och vi
fortsatte att dansa till dem fram till klockan tio. Då var det dags för oss att
avbryta en mycket uppskattad danskväll, eftersom vi i möjligaste mån försöker
undvika att vara borta från vår hund längre än fyra timmar i sträck. Därmed
missade vi ytterligare en halvtimmes dans med Boda, och en halvtimme då båda
spelmanslagen spelade tillsammans.
Lava verkade i alla fall vara lugn och må bra när vi kom
tillbaka, och mötte oss med vänligt svansviftande. Kvällen avslutades sedan med
en liten kvällspromenad med henne.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
