Det har nu gått ett år sedan det senaste inlägget i denna
blogg, och återigen är det Örjansringens dans dagen före nyår som är ämnet. Men
jag passar på att så här inför nyår först göra en liten återblick från det
gångna året.
På väderfronten så har mycket hänt. Vintern var både mild
och torr, och våren inleddes tidigt med rekordlågt grundvatten på många håll.
Sommaren följde med envisa vindar från nord och nordost, nästan helt utan regn
i våra trakter. Trots vindriktningen var temperaturen tämligen normal över
dygnet. Även fast solen ofta lyste, så lyste varma sommardagar med sin frånvaro.
Det gjorde att sommarbaden blev färre, men också att skogspromenader och förbättringar
vid sommarstugan blev fler.
Mot slutet av sommaren byttes så den huvudsakliga
vindriktningen till den motsatta, och det vädermönstret har vi fortfarande kvar
nu vid nyår. Den nya vindriktningen förde med sig litet högre temperaturer, men
också lågtryck i en aldrig sinande ström, ösande ett ständigt återkommande regn
över de tidigare så torra markerna. Dessa förvandlades därvid till betydligt
blötare sådana, ledande till att såväl de sinade svampförråden i frysen som
(gissningsvis) grundvattenförråden nu är osinade. I skogarna är det så här vid
nyår riktigt rejält blött, och jag såg vid passage av Hammarbyslussen
häromveckan att luckorna stod öppna för att öka utsläppet av vatten från
Mälaren.
Klimatmässigt var året återigen nära rekordvarmt, om också
något svalare än det föregående. Det försvagade El Nino hade förmodligen en
roll i det. Det kan tänkas att det otypiska vädret hos oss detta år har samband
med förhållandena i Arktis, där det dock också varit en lågtrycksinfluerad
sommar med is som klarat sig något bättre än året innan.
Och så till ämnet för dagen – dansen på Hägerstensåsen.
Det kändes mycket kul och bra att dansa igen, och Tensta
spelmanslag tycker jag spelade bra. När jag tillfälligtvis vilade ett par
gånger och för att torka svetten ur pannan, så såg jag att de småskojade med
varandra medan de spelade genom små platsförflyttningar på scenen, som jag
tyckte var roande att betrakta.
I pausen var det som vanligt danslekar för de som inte
fikade, med avslutande landskronakadrilj och familjevals- och -schottis. När vi
lämnade dansen så var det återigen med känslan av att vi hade haft en mycket
trevlig danskväll.
 |
 |
 |
 |
