Det har gått ett år sedan vår senaste dans och inlägg till
dansgladsbloggen. Och denna gång liksom den förra var det Örjansringens
gammaldanskväll med Tensta spelmanslag på Hägerstensåsen som vi besökte. Det
var riktigt roligt, men först en liten tillbakablick på det gångna året.
Jag tror att för många blev 2018 det år då hotet från
klimatförändringarna började tas på allvar. Visserligen var det ett litet
snötäcke på vintern, men från maj inleddes en sommar som blev både lång och
varm eller till och med het. Skogsbränder nådde en omfattning vi inte sett
tidigare i vårt land, och både djurbeten och skördar var så dåliga att många
bönder beskrev det som missväxt. Grundvattennivåerna var jättelåga på de flesta
platser, och är fortfarande oroväckande låga i stora delar av landet. Och det
har aviserats att det nya året kommer att inledas med prishöjningar på mat
orsakat av vädret under det gångna året.
Men som alltid ska man skilja på klimat och väderhändelser –
man kan t.ex. påminna om att sommaren 2017 längtade de flesta av oss efter mer
värme, och vintern i östra USA och Kanada har varit mycket kall och snörik så
här långt. I Arktis var avsmältningen sommaren 2018 inte rekordstor, och
Grönland fick kanske till och med en masstillväxt i sitt istäcke under året. Och
det är inte alls omöjligt att sommaren 2019 i Sverige kan bli normal eller till
och med sval.
Men när man ser bortom sådana tillfälliga väderhändelser, finns
det ingen tvekan om att temperaturhöjningen obönhörligen fortsätter med stor
kraft, och att konsekvenserna blir tydligare för varje år. Jag tror att
allvaret i detta skeende inte nog kan betonas.
För egen del har, liksom under de senaste åren, dansandet till
största delen ersatts av hundpromenader och körsång. Under våren blev det litet
mindre vandring än vanligt. Orsaken var i första hand att jag ägnade mig åt
köksrenovering, men en influensa gjorde också sitt till. Och sommaren var till
största delen så varm att vandringen fick läggas på is. Men hösten har varit
utmärkt för vandring, med låga grundvattennivåer som gjort skogarna torra –
först mot slutet av året började vatten åter fylla på bäckar och sankområden.
I Birkakören där jag sjunger hade vi, utöver sedvanlig maj-
och julkonsert i Skrapan, en vårkonsert med blandat innehåll. Under hösten
repeterade vi Mozarts Requiem, som kören sedan framförde tillsammans med andra
körer i Budapest. Själv åkte jag inte med dit, men fick ändå turen att få
framföra stycket genom en inbjudan ett par veckor i förväg från Vendelsö kammarkör
m.fl.. Det blev en häftig upplevelse för mig, och – som jag kunde uppfatta det –
en uppskattad konsert.
Efter denna tillbakablick från det gångna året är det dags
att vända tillbaka till Hägerstensåsen, där Örjansringen även i år anordnade
sin traditionella gammaldanskväll, dagen före nyårsafton. Tensta Spelmanslag
spelade, och det var relativt många besökare.
På grund av det långa dansuppehållet kändes det litet ovant
att på nytt beträda danstiljorna. Men den gamla dansglädjen infann sig
omedelbart när Tensta Spelmanslag spelade upp till dans. Ibland gjorde sig uppehållet
påmint, men under kvällen flöt dansen allt bättre.
Tensta Spelmanslag spelade mycket bra, som vanligt mest
gammaldans men också ett par polskor och något litet modernt. Och som vanligt
var det danslekar, landskronakadrilj och familjevals/schottis under pausen.
Vi fortsatte dansen i god stämning en stund efter paus,
vilket gjorde att vår sheltie Lava fick vänta litet mer än vår eftersträvade
tidsgräns på fyra timmar på vår återkomst. Vi blev desto mer välkomnade vid
hemkomsten.
Tack Örjansringen och Tensta Spelmanslag för ännu en härlig
danskväll!
 |
 |
 |
 |
 |
 |
