Det kändes som att våren var i antågande denna lördag kväll, när vi begav oss mot Sollentuna GDF:s dans i Rotebro. Redan på kvällen var det cirka åtta grader varmt, och för söndagen utlovades temperaturer på uppåt femton grader! Snöfläckarna hade redan blivit mer sällsynta, och snödropparna desto fler. Skidorna som ännu står i tamburen är det hög tid att återförvisa till vindsförrådet.
Mycket hade hänt sedan vi senast besökte Sollentuna GDF:s dans. Då var dessa danser på fredagar, och nu alltså flyttade till lördag. När vi anlände till Rotebro kunde vi också konstatera att stora delar av lokalerna var förvandlade. Där vi fikade förut var det nu i stället ett trevligt bibliotek. Inredningen med färger och ljussättning gav ett mycket modernt och tilltalande intryck.
Danslokalen var sig mera lik, men den långa trappan längs ena sidan hade krympts, och vid dess ena sida var det en liten terrass. Dansgolvet och scenen var dock som förr.
Gideons
spelade till dansen, före paus 1m+1g, efter pausen 2m+1g.
Det förekom också enstaka annorlunda inslag, som någon tango
och någon modern vals. Det är ju en dansordning som inte är allt för långt
ifrån hur det var på ungdomens GDV-danser.
Värmen steg snabbt när vi började dansa, den gamla
allsångens text är beskrivande:
”När temperaturen är hög uti kroppen, närmare fyrti än
trettiosju,
ja så ska det vara när ångan är uppe, och så är fallet uti detta nu!”
Fast det kanske också påverkades av att dansform och
kondition gått ner sedan hundpromenaderna till stor del ersatt dansandet.
I pausen dukades bord upp på dansgolvet, ungefär på samma
sätt som på den tid då vi dansade i Folkets Hus i Sundbyberg. Dock hade man kanske ännu inte fått upp samma fart vid dukning och avdukning som de hade. En
skillnad var också att här skedde kaffeserveringen vid bord vid sidan om i
stället för direkt vid borden, vilket ledde till att en och annan råkade
skvimpa ut kaffe på golvet på vägen till sin plats. I och för sig torkades
detta snabbt upp, så golvet var ändå torrt och fint när det var dags att dansa
igen.
Efter paus blev det bara några få danser för oss, eftersom
vi hade en vänlig liten vovve hemma som säkert undrade när vi skulle komma
tillbaka. Vår avslutande dans blev därför en härlig lång hambo, det verkade som
att kaffepausen hade gett ny energi åt både dansande och orkester.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
