Dansgladsbloggen

Sommaren är slut, oktober är här och hösten har kommit en
bra bit på väg. Så även i Arktis, där
(tror jag) för första gången i modern tid nordväst- och nordpostpassagen varit
öppna samtidigt. Trots det klarade sig isen något bättre än 2007, med den
tredje sämsta sommaren sett ur isbjörnars och andra arktiska livsformers
synpunkt.

För vår del kändes det efter ett lååångt dansuppehåll roligt
att på nytt vara på väg till en dans. Denna gång till fots i en visserligen
mörk men härligt klar och frisk höstkväll. Vi var på väg mot Musikmuseet, där
RFOD och Stallet i samarbete med Musikmuseet anordnade dans till Hoven Droven.

Nu är förstås åtminstone jag litet för musikkonservativ för
att till fullo kunna njuta av dånande trummor mot trumhinnorna, åtminstone när
det handlar om folkmusik, så jag förväntade mig nog inte en dansmusik som
skulle ge toppinspiration. Men å andra sidan trodde vi att detta skulle vara en
folkmusik som tilltalade en yngre publik, så vi hoppades få se en del yngre
dansande på golvet som kompensation.

När vi kom till Musikmuseet var klockan kvart i åtta, och om
det hade varit en dansworkshop innan så var den i vart fall slut när vi hade
bytt om. Vi hade förväntat oss att få börja dansa klockan åtta, men det stod
omedelbart klart för oss när vi kom in i danssalen att det skulle bli konsert
först. Vi tyckte det var synd, hade vi vetat det innan är det väl tveksamt om
vi hade gått. Det var bara att bänka sig och försöka göra det bekvämt för sig.

Konserten kom i gång en stund efter klockan åtta, och det
blev strax uppenbart att båda förväntningarna för kvällen skulle bli infriade.
Musiken var, åtminstone för mig och där jag satt, alltför högljudd och fylld av
ekon. Det gällde åtminstone trumsetet, som tidvis gjorde att det var svårt att
urskilja att det var någon mer som spelade. Jag fann dock att om jag höll för
båda öronen så blev upplevelsen bättre, trumsetet dämpades och åtminstone
saxofonen gick igenom bättre.

Men
ska man se det positivt så tycker jag det var något bättre balans mellan
instrumenten på några låtar.

Inför konserten sades att det var tillåtet att dansa i bakre
delen av lokalen för de som så önskade. Och det var hela tiden ett antal
dansande, i huvudsak en yngre danspublik. Musiken gick mest i schottistempo,
men med ett inslag i snabbare polkatempo, samt ett par valser. Mot slutet av
konserten dansade vi ett par låtar, en segla till en långsammare vals samt en
schottis.

Konserten varade drygt en timme. Därefter blev det en ganska
lång paus, då – irriterande tyckte jag – det var inspelad musik som skapade en
obehaglig ljudmatta i bakgrunden, för otydlig för att kunna dansa till, och för
stark för att man skulle kunna vila öronen.

Ungefär kvart i tio framträdde delar av Hoven Droven men
utan trummis, och spelade en knapp halvtimme gammaldans. Vi uppskattade nog den
stunden mest, de körde en dans av alla gammaldanser, och dessutom en pols.

Därefter blev det en stunds paus igen. I början var det
skönt att få svalna och dricka litet vatten, men sedan kändes det litet segt
igen innan dansen kom igång. Men ganska snart kom i alla fall Hoven Droven
igång igen med dansmusiken. Som väntat blev musiken något enklare att dansa
till då, men ändå med ungefär samma ljudbild som tidigare. Så länge vi var kvar
var det ungefär samma sammansättning av musiken som tidigare. Vi lyckades dansa
oss ordentligt varma, och även på någon polska erinra oss vår Museipolska från
förra besöket. Det visade sig att vi kom ihåg den, och epitetet ”Snurrig-i-bollen-polskan”
var adekvat även denna gång. Jag tycker det är en trevlig polskevariant.

Vid elvasnåret, då dansen ännu var ung, tyckte vi det var
lagom att anträda hemfärden, som också blev en fin promenad under klar
stjärnhimmel. På något sätt tyckte jag kvällen var en trevlig och minnesvärd
dans, som mötte förväntningarna, bortsett från att den började alldeles för
sent. Det var mycket roligt att få se en också yngre generation som
uppenbarligen tyckte om att dansa till folkmusik, och vi hade dessutom fått
dansa litet själva.

Vi har nu avslutat vår sommarsemester – en period med mestadels
fantastiskt väder. När vi började jobba så verkade vädret bli mer regnigt mot
tidigare, men då det var dags för onsdagsdansen på Skansen var det ändå torrt,
om också med en del tunga moln.

När vi anlände till Skansen var redan Stockholms Spelmanslag
i full gång. Scenen där de spelade var fullpackad med spelmän, betydligt
rymligare var det på dansgolvet.

Det kändes riktigt roligt att på nytt ”lufta sina lurviga”.
Glidet på dansgolvet var ganska bra, och utrymmet fullt tillräckligt för en fri
dans.

Spelmanslaget spelade mestadels gammaldans, men med ett par
boda- och bingsjöpolskor under den tid vi var där.

På hemfärden märktes att de sommarljusa kvällarna är över
för detta år.

Kameran blev kvar på sommarstället, så bilderna uteblir
denna gång.

Vi besökte åter gammaldansen på Skansen. Vädret var
oförändrat jättefint, med temperaturer uppemot 30 grader på dagarna, och även
varma och sköna kvällar.

Denna kväll spelade Tensta Spelmanslag. Golvet var
inledningsvis åter litet trögt, trots att man tydligen använt en del
”glidpulver”. Litet mer av samma vara efter några danser gav ett ganska bra
glid.

Musiken som spelmanslaget spelade var liksom vid tidigare
framföranden mycket trevlig att dansa till.

Det är dock litet synd att det blir alldeles tyst i pausen.
Med viss saknad minns vi danserna för något tiotal år sedan på Skansen, då
frivilliga från danspubliken själva spelade till dans. Det var trevligt att
lyssna på för de som bara fikade, och de som inte ville fika kunde då fortsätta
att dansa.

Efter pausen märktes att augustimörkret stadigt kryper
närmare. Dessutom hade en del bitande knott eller liknande nu entré. Jag
minns dem från tidigare somrar på Bollnästorget, fast av någon anledning tror jag att jag bara märkt dem när jag burit shorts.

I härligt sommarväder åkte vi till Skansens första
onsdagsdans för säsongen. Dansen var vid Bollnästorget, och Knapphändigt
spelade.

Inledningsvis var golvet trögt, trots att det var alldeles
torrt och rent. Det verkade inte heller bli märkbart bättre efter ett par
danser. Trägolv brukar ju annars snabbt poleras av lädersulor till utmärkt
glid.

Efter en liten stund gjorde dock en av dansarna en
hjälteinsats och letade reda på en hink med ”glidpulver”. Efter att en mindre mängd
av detta strötts ut var problemet som bortblåst, och golvet hade fint glid
resten av kvällen.

Knapphändigt bjöd som vanligt på härlig gammaldansmusik. De
spelade dessutom en dans av vardera bodapolska, tango och pols. Även om man
kanske kan märka att dessa danser inte tillhör deras musikaliska huvudfåra, så
innebär det ändå en trevlig omväxling som vi uppskattar mycket.

Som vanligt dansade jag och Ellika ibland även litet lindy
och – ett ganska nytt inslag, litet balboa – till några av låtarna. Jag tycker
det är trevligt få en ännu större omväxling i dansandet med att blanda in även
litet sådana danser, och tycker det fungerar bra med musiken också.

Vi var kvar till sista dansen, en vals som vi ”seglade”
till.

Det fina midsommarvädret varade även in i veckan efter. I
strålande sommarväder besökte vi den första tisdagsdansen för säsongen på
Skansen, där Micke Ahlgrens bjöd till blandad dans.

När vi anlände hade bandet just kommit igång, och det var
relativt bra dansutrymme på golvet.

Eftersom vi mindes från tidigare år att blandningen var
litet dålig var vi förberedda och inställda på att gammaldansinslagen skulle
bli sporadiska. När vi kom var det modern dans, och så var det även några
danser till. Det kändes som en glad överraskning snarare än negativt när den
första gammaldansen – en hambo –
annonserades, samt att man strikt skulle hålla sig till att spela 4m 1g under
kvällen. Även om det innebär två gammaldanser under tiden fram till paus, så är
det ju ändå mycket mer än inga, så vi tyckte ändå att det var positivt.

Micke Ahlgrens har ju varit med ett tag, så vi var rätt
förtrogna med deras stil, och har flera gånger förut dansat till dem både när
de spelat modernt och gammalt. Bandet har åtminstone tidigare använt trummor
som ackompanjemang till gammaldansen, något som jag inte tycker låter helt bra.
Dessutom har jag ju själv under en stor del av mina ungdomsår spelat tvärflöjt,
och då både försökt och tyckt att – även om det är ett fantastiskt instrument –
så har jag inte upplevt det som mitt förstaval för folkmusik och gammaldans.

Så jag tycker att Micke Ahlgrens är i första hand ett
modernt dansband, men som ändå klarar av att spela gammaldans, om också med de
instrument de normalt använder för modern dansmusik. I dag spelar ju en del
moderna dansband över huvud taget ingen gammaldans, så även om ”Mickes” inte är
vårt förstahandsval för gammaldans, så vill vi ändå ge dem uppskattning för att
de ändå spelar även sådant.

När det gäller modern dansmusik så är väl åtminstone jag en
traditionalist, som föredrar gamla örhängen och häftiga rocklåtar framför
nyskrivna låtar. Även där är väl Micke Ahlgrens inte helt perfekt för min
musiksmak, men ändå någorlunda ok.

Fram till paus blev det successivt mer folk, men ändå inte
mer än att det gick mycket bra att dansa. Vid pausen beslöt vi utnyttja det
fina vädret för en härlig promenad tillbaka i sommarkvällen.

Vid Tobaksmuseet spelade en kvartett mysig jazzmusik. Tyvärr
fanns det inte en liten dansbana där, annars lockade musiken. Vi hade gärna
tagit en liten svängom med lindydans där.

Under midsommarhelgen åkte vi till vårt sommarställe på
Tynningö, där jag sedan några år tillbaka tillsammans med några grannar
brukar spela och sjunga till dans runt midsommarstången.

Det känns numer, sedan jag väl
vant mig vid att spela inför publik, riktigt roligt. Vädret var också perfekt
detta år, och de svaga vindarna gjorde att ljudet också hördes bättre än
vanligt. De som dansade runt stången verkade ha lika roligt som vi.

Vi besökte åter Gröna Lund onsdag 23/6, då Claes Lövgrens
spelade till dans. Det var härligt sommarväder, och förstås mycket folk som
dansade.

Vi tyckte att orkestern hade en trevlig repertoar, och både
vi och andra dansande tycktes trivas. Dock innebär förstås alla besökande att
dansgolvet blir välfyllt, vilket gör att rörelsen på dansgolvet blir långsam
och begränsad.

Trots det uppskattar vi förstås att det är många som går ut
och dansar.

Precis före paus spelade orkestern tre gammaldanser (en
melodi vardera), en schottis, en hambo och en pariserpolka. Trots att det bara
var ett kort inslag med gammaldans, tyckte vi att det förhöjde upplevelsen av
dansen väsentligt. Det var ganska mycket folk på dansbanan även under detta
inslag.

I början på pausen blev det litet bättre plats på
dansgolvet, med möjlighet till en mer rörlig dans, som kändes kul. Efter en
stund blev det dock trångt igen, så då tyckte vi att det fick räcka med dans
för denna härliga sommarkväll.

Vår första sommardans denna säsong blev på Gröna Lund, med
Scotts orkester.

När vi kom dit strax efter sju tyckte vi först inte det var
så mycket folk, men när vi väl började dansa visade det sig att det var som det
brukade. Det finns tillräckligt utrymme för att dansa, men vi tycker vi har
svårt att få något flyt i dansen då det är en låg hastighet i förflyttningen
runt dansgolvet. Vi tycker det gäller både när bugg och foxtrot dansas.

Vi stannade inte särskilt länge, fast det var ändå trevligt
att få komma ut och dansa en stund. Det blev dessutom en mycket trevlig
promenad hem runt stadens kajer i härlig aftonsol.