Dansgladsbloggen

Det har nu varit några riktigt varma och fina
augustikvällar. Torsdagskvällen var en sådan. Det fick bli Grönan och
Streaplers.

Streaplers har många fans, och det var fullt på dansgolvet
redan när vi kom.

Grönans dansgolv brukar vara alldeles utmärkt, men i kväll
var det bitvis kladdigt så fötterna nästan fastnade.

Det var riktigt trångt på dansgolvet, vilket gjorde att man
fick dansa återhållsamt. Men man ska inte klaga. Det är ju kul att så många
vill dansa.

Vi dansade även till ett par låtar i första pausen, då det
var litet glesare på dansgolvet. Sedan promenerade vi hem till Söder i den
ljumma kvällen.

Efter nästa ett par veckors uppehåll var det dags för dans
igen. Scotts skulle spela på Liljekonvaljeholmen och efter att ha missat Scotts
på Grönan och Yesterday var det bara att ta bilen till Uppsala.

Vi rullade in på parkeringen i god tid före dansen skulle
börja. Det var en kylig kväll och vi var försedda med tröja, jacka och
sittunderlag till kaffepausen. Allt behövdes faktiskt under kvällens lopp.

Liljekonvaljeholmen är
verkligen ett toppenställe. Ett stort, fint och halt dansgolv under tak men
ändå med utekänsla. Vackert runtomkring dansbanan. Många dansare, såväl unga
som lite äldre.

När
Scotts började spela verkade det som de kanske inte hade hunnit ljudchecka klart
innan. Lite obalans mellan sång och trummor tyckte jag. Basisten var ute på dansgolvet
och lyssnade. Så småningom blev det bättre. Kanske akustiken i lokalen är lite
svår? Scotts spelande en del av ”sina” dansbandsklassiker från Dansbandskampen
blandat med andra låtar i buggtempo eller som långsamma foxtrot. Det var fullt
med dansare, trångt men en god stämning hos alla.

Under pausen tog vi en fika. När Scotts började spela igen
var det så pass kallt att man fick dansa med tröjan på. Ute var det nog bara en
fyra grader varmt. På dansbanan var det givetvis varmare. Dansen skulle sluta klockan
ett men vi gav oss av strax efter tolv.

En nästan full måne följde oss hela vägen hem till
Stockholm. En kylig men fin kväll med ett bra band och ett jättefint dansställe
var slut.

<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>

Dansens dag är en internationell dag för dansen. Den firades i Stockholm bl.a. i Kungsträdgården med musik och dans i gammaldansens tecken. Ett arrangemang som bl.a. Russindalens Musikförening och Svenska Folkdansringen deltog i. Tack för det!

På vägen hem från jobbet passerade jag Kungsan med kameran ryggsäcken, dock inga dansskor. När jag kom spelade två unga duktiga dragspelare.

Därefter kom Drag med HaBaGiVi, ett spelglatt gäng från Tierp. Gammaldansen satte fart.

Jag fotade lite och bidrog till att fira Dansens dag med att dansa en schottis innan jag fortsatte promenaden hem.

Nu har den tiden kommit när dansen ibland får styrka på
foten för annat. Så blev det den här helgen. Vi åkte till vår sommarstuga och
förberedde landen för sommarens odlingar.

Vi hann även med att slöa i det underbara sommarvädret. Det
blev ett par promenader på ön också. Då hittade vi detta jättefina
blåsippsställe på en lite skuggig plats. Nu är det annars andra blommor som är på
gång och vi såg t.o.m. utslagna gullvivor.

Efter en kylig men skön vårpromenad på ca 12 km var det åter dags för ett besök på Mälarsalen. Två gånger på kort tid det är inte vanligt för oss nu för tiden. Annat var det på 80-talet. Då var Mälarsalen och Skansen som andra hem för mej. För exakt 29 år sedan, den 18 april 1980, var jag första gången på Mälarsalen. Jag gick på en gammaldanskurs på en kursgård på Söder och vågade mej dit ensam utan att ens ha gått färdigt hela kursen. Malungs Spelmanslag spelade gammaldans med polskor i pausen. Det var första gången jag var ute på en allmän danstillställning. Mälarsalen var då en härlig upplevelse, fullt med dansglada killar och tjejer som gillade att dansa gammaldans! Kolla vilket dansutbud det var på Mälarsalen våren 1980.

Så till kvällens dans. När vi kom vid kvart i nio var Doktor Krall i gång redan i lilla salen så det var bara att kasta sig in i dansen. Dr Krall med sin Rock’n’Roll och Back to the 50’s gav oss en intensiv och härlig första dansomgång fram till sin paus vid tio.

Då gick vi in i stora salen och dansade en stund till Hedins. Ett band som förgyller vissa av sina låtar med trumpet. Inte så vanligt för dagens dansband.

Vi vilade lite också. Halv elva satte Dr Krall igång igen. Nu visade det sig att vi hade lyckats bli lite trötta så vi tog det lite lugnare. Vid Dr Kralls nästa paus var det bara att inse att det var dags att gå hem. Första gången vi var på en dans med Dr Krall på Mälarsalen kommer vi ihåg att de spelade många jättesnabba rock’n’roll-låtar. Det var en del dansare som tyckte att de spelade för snabbt. Vi älskade det. Kul att få dansa lindy/jitterbug/boogie woogie/jive eller vad man vill kalla det till snabb musik. Även om man tar ut sig helt när det går så snabbt.

Den här kvällen kändes det som Dr Krall hade skalat bort de snabbaste låtarna och anpassat musiken mer till buggarna, även om det givetvis inte är modern buggmusik, utan härliga klassiker från 50- och 60-talet. Hur som helst så är det bra musik att dansa till och lyssna på. Här är en bild när jag dansar solo när de spelar twist.

Den som vill uppleva Dr Krall i stora salen kan komma till Mälarsalen på Valborg för då är de ensamma på plan och intar stora scenen.

Alltsedan Dansbandskampen i teve i höstas då Scotts vann en
del av mitt hjärta har jag velat se dem live och dansa till dem. Scotts har dock
haft dåligt med spelningar i Stockholmstrakten så det fick fixas med att boka
in oss på Birka Paradise en fredagskväll.

Det blev en kall men fin utresa från stan. När vi passerade
vårt landställe på Tynningö var det alldeles mörkt och vi drog oss in från
däck. Programmet avslöjade till vår förfäran att Scotts inte skulle börja spela
förrän tio och sluta två på natten. Normalt för sent för oss. Det gällde
således att hålla sig vaken.

Vi åt en god middag i Bistron och gick och handlade lite choklad
och vips var klockan halv tio. När Scotts intog scenen fylldes det lilla dansgolvet
snabbt. Det var faktiskt många som dansade men även många fans, främst tjejer unga
som lite äldre, som stod framför scenen. Det var rejält trångt och det gick
inte att ta ut svängarna.

Det fanns dock lite plats vid sidorna av dansgolvet som gick
att utnyttja, när det inte spilldes öl där förstås. Scotts började med Fröken Fräken
och spelade även den del andra låtar från Dansbandskampen, t.ex. Två mörka ögon
som jag tycker var det bästa de gjorde i Dansbandskampen.

Sen var det en del annat förstås, kanske lite mycket 80-tal
i min smak. Men Scotts är faktiskt duktiga och Henrik sjunger väldigt bra.
Scotts får behålla platsen som ett av mina favoritdansband trots att jag egentligen
inte är helt begeistrad i repertoaren hos de s.k. moderndansbanden.

Vi satt en del emellanåt och lyckades faktiskt hålla ut till
klockan två! Efter en alltför kort sömn var det sedan dags för en riklig
frukost vid niotiden. Solen gassade när vi lämnade Åland och vi gick ut på däck
och satte oss mot en vägg. Det blev varmt i lä och jackan åkte av. Det var
riktigt skönt.

När vi passerat Yxlan där min familj har sitt
landställe gick vi in.

Vi vilade en stund i hytten och sedan var det dags för dans
igen.

Scotts spelade mellan två och tre. Nu var hela det lilla dansgolvet
tillgängligt för dans och det var emellanåt lite bättre med plats. En kul timme
medan vi passerade in genom inloppet till Stockholm. Vi gick av båten 15.30.

Under båda danstillfällena var åldrarna blandade, en del
riktigt unga (se sista bilden) men även lite äldre unga och en del inte helt
unga, och så vi… För första gången på länge var det faktiskt ingen vi kände
igen på dansgolvet.

Allt på båten var välordnat och funkade utan problem. Dansgolvet
kunde ju vara lite större, men det är väl mer en partybåt än en dansbåt. Men
det var ändå roligt och en upplevelse.

Ellika

Nu var det nästan ett år sedan vi gick på någon danskurs så nu kunde det vara dags igen. Det kändes som vi inte ville ha så långt till kurslokalen och då ligger Chicago på Hornsgatan bra till. Trots att det är nära för oss har vi inte lyckats komma dit på någon dans tills nu. En gång i tiden hade Gunnar Lilja dansskola i den lokalen. Jag var där på ett par kurser i olika moderna danser och vid något tillfälle var även Örjan med. Men det är som sagt var länge sedan.

Så till dansen: balboa nosade vi på för ett par år sedan men den kursen vi gick på var inte speciellt bra så det rann ut i sanden. Det känns dock som en dans som kan vara kul att kunna lite av för den verkar gå att använda i olika sammanhang. Vi var sex par som deltog. Det kändes ganska lagom. När man inte är flera får man bra kontakt med både de andra deltagarna och lärarna. Vi körde grundsteg och en tur. Vi kände oss nöjda när lektionstimmen var slut och det känns kul att gå dit igen nästa tisdag.

Jo, jag höll på att glömma att skriva att min första danslärare (gammaldans våren 1980) var en av kursdeltagarna. Dansvärlden är bra liten!

Ellika

Det här året har inletts med mycket dans. Det är ju kul. Hoppas det fortsätter i samma stil. I går var det dags igen. I Konserthuset hade vi aldrig dansat tidigare. Jag har däremot en gång för länge sedan spelat där…Ja, jag säger inget mer om detta.

Nu var det alltså dans. Wienervalser och polkor till Kungliga Filharmonikerna och därefter storbandet Ambassadeur. Publiken var uppklädd och Örjan kände sig nöjd med att ha tagit svart kostym. När wienervalserna drog igång blev det helt fullt på det specialuppbyggda dansgolvet. Detta plus att golvet var ganska trögt och att de dansande inte rörde sig särskilt mycket runt i dansriktningen gjorde att man inte inte kunde ta ut svängarna. Det var i alla fall en uppleverelse att få dansa till symfoniorkester och musiken var härlig. Ambassadeur tog vid efter ett tag. De spelade inte riktigt den typ av storbmandsmusik som vi gillar men vissa låtar var kul att dansa till. Det var lika fullt på golvet då också. Vi gick hem en stund innan det slutade men då hade vi faktiskt varit där i fem timmar – dans blandat med välkomsdrink, mingel, supétallrik m.m. En på det hela trevlig tillställning.

Ellika