När vi anlände med pendeltåget till Handen mötte oss ett
vackert snölandskap. Även om man inte därifrån kan bedöma snödjupet i skogen,
så kändes det som att det är hög tid att plocka fram laggen och vallaburkarna.
Årets stämma avhölls liksom de tidigare på Quality Winn Hotel.
Arrangörer var som vanligt Haningemusikanterna och Sveriges Dragspelares
Riksförbund. Vi möttes av musik från alla hörn när vi kom in, trots att
samtidigt många höll på att äta julbord. I både stora och lilla salen hade
dansen redan kommit i gång.
Efter att ha gått en liten runda och lyssnat in de
som buskspelade, började vi att dansa en stund i stora salen med Russindalens
Spelmän. Det verkade som att några av
dem kom direkt från julbordet… 
Därefter tog vi också en liten dansrunda till Örjans, som
spelade modern dansmusik. När de slutade återgick vi till stora salen en stund,
där Uppsala DK tagit över.
Åter till lilla salen verkade det som man satt ihop
en tillfällig orkester tror vi, enligt programmet skulle Haningebandet ha
spelat där.
Efter fika och en stunds vila återgick vi till lilla
dansrummet när Tord Steens Orkester började spela. Vi minns ju dem från förra
gången vi var på Haningestämman för två år sedan. De hade denna gång en litet
annorlunda repertoar, med klassiska moderna danslåtar blandat med litet mer
jazzinspirerad musik. De gammaldansinslag vi minns från föregående besök
uteblev denna gång, kanske avsiktligt med tanke på att Lill-Stickans skulle spela efteråt. Det var i alla fall lika roligt att dansa till dem, och också mysigt
att sitta och lyssna när orken tröt.
Nästa orkester på scenen var Lill-Stickans, och nu blev det
i stället desto mer gammaldans. Under en timme spelade de gammaldans, med
undantag för ett inslag med ett par polskor. Vi uppskattade även denna orkester
mycket.
Härnäst på scen var Bröderna Trück, och med dem följde en hel del lyssnande publik. Vi såg med
litet spänning fram mot att få dansa till dem, då vi tidigare under kvällen
lyssnat litet till deras buskspel, då de bland annat framfört melodier som
jag förknippar med Alice Babs, i mycket friskt swingtempo.
Vi hade trott att
timmen skulle bli ett utmärkt tillfälle att träna hjärta och kondition. Det
visade sig dock när de började spela att de hade anpassat låtvalet för dansen.
Vi missade sista minuterna av deras framträdande då vi ville passa pendeltåget
tillbaka, men så länge vi var kvar så bestod musiken av foxtrot och litet
swinginspirerande musik i dansvänligt tempo. Det blev även några inslag av
gammaldans under detta pass. Vi fick tillfälle att dansa både foxtrot, bugg,
jive, lindy, balboa, schottis och vals.
När vi tog på oss kläderna vid elvasnåret, fem timmar efter det vi anlände, så pågick ännu
buskspelet med full kraft. Jag reflekterade att så långt jag hört så
innehöll stämman mycket gammaldans och klassiskt modern dansmusik av många duktiga
musiker, en smula allsång och polskor, men tyvärr egentligen ingen tango. ”Bara
för det” så blev de sista tonerna som klingade i våra öron när vi gick ut i
vinternatten tangomusik.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
