I inlägget om Stockholms Spelmanslag så skrev jag att vi såg
fram mot ett par andra händelser. Den första om kören har jag redan berättat
om, här återkommer jag till den andra.
Men först kort om körframträdandena. Jag tyckte båda gick
bra, och att det var roligt.
Den på
första maj hade jag ju inte övat så mycket inför, men tyckte ändå att jag kunde
sjunga min stämma hyfsat, givetvis med stöd av de övriga i tenorstämman.
Den
andra konserten, i går i Eric Ericsonhallen, tyckte jag också gick bra, och att det var
roligt att det kom så många åhörare. De kommentarer jag hört efteråt har också
varit bara positiva.
Så över till det andra.
Eller snarare den andra.
Så här ser hon ut:
Hon heter Lava, och är en Shetland Sheepdog – eller Sheltie,
som många kallar rasen. Fullvuxen blir hon ungefär som en minicollie.
”Gud så söt!” har vi hört många, många gånger när vi är ute
och rastar henne. Från både killar och tjejer, gammal som ung. Och vi håller
med. Hon är jättegullig!
Vi hämtade henne när hon var drygt åtta veckor gammal, i
slutet av april. Så nu åtgår mycket av vår tid för att passa henne, en valp
kräver ju mycket uppmärksamhet.
Det här innebär förstås att vi får avstå från dans till dess
Lava kan klara en kväll ensam. Hur lång tid det kan ta får framtiden utvisa,
men något halvår lär det väl minst ta, gissar jag.
Så dansen till Stockholms Spelmanslag blev sannolikt den
sista för vår del på ett bra tag.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
<!–
WriteFlash(' flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/lava_9veckor.mp4&image=http://dansglad.se/videor/lava.jpg” ‘);
//–> flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/lava_9veckor.mp4&image=http://dansglad.se/videor/lava.jpg”
