Dansgladsbloggen

En liten hundvalp innebär rätt stora inskränkningar i
rörelsefriheten. Inledningsvis klarar den inte några längre promenader, och
behöver i princip ständigt sällskap. Även om den sover en stor del av dygnet,
så märker den oftast omedelbart om något är på gång, och är då snabbt på
fötter. Så det är inte lätt att smyga ifrån ens för en kort stund.

Men valpar växer fort, och mitt i sommaren hade Lava redan
blivit fem månader och en betydligt större valp. Så vi bestämde oss för att under
semestern göra ett försök till en kortare fjällvandring, med korta dagsetapper
och en anpassningsbar turplanering. Vi ville ha ett så näraliggande fjäll som
möjligt, och valet föll på Grövelsjön. Jag hade tidigare bara besökt det
området vintertid, men minnesbilden var en flack och förmodligen lättvandrad
fjällmiljö.

Sagt och gjort. Vi hade ursprungligen planerat upp till max
fem dagars vandring, det blev i praktiken bara ungefär tre och en halv dag.
Orsaken till avkortningen var dels att den tänkta turen hade gått mer nere i
skogsmiljö än vad som kändes komfortabelt när vi väl var där, på grund av varmt
och lugnt väder, myggor och stenig terräng, dels att de tänkt korta
dagsetapperna ibland kändes litet för korta.

Vädret var utmärkt under hela vandringen. Vi vandrade väl
någon mil om dagen ungefär, någon gång kanske något längre. Första natten i
tältet tyckte väl Lava att allt var litet för spännande, och ville leka med i
princip allt, från tältgolv till sovsäckar till oss själva. Men hon fann sig
snabbt i tillrättavisningar, och sedan fungerade allt mycket bra. Hon sov
oftast mot tältduken, vid våra fötter eller vår sida. Antagligen gillade hon
att tältduken var sval.

<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>

Väl hemkomna från fjällvandringen så tyckte vi det kunde
vara dags att försöka oss på att besöka någon dans. Ensamträningen av Lava har
ännu inte kommit så långt att vi tycker vi kan vara borta för en hel dans, men
vi såg en annan möjlighet.

Vi har vårt sommarställe på Tynningö, som ligger söder om
Vaxholm. Vi har då och då övervägt att besöka Värmdö spelmansstämma, som ju
inte ligger särskilt långt från Tynningö – dock med så kallat hinder, i form av
Torsbyfjärden, däremellan. Detta år fick vi dock idén att vi skulle kunna ta
Lava med oss och besöka stämman, då ju denna också har en dansbana utomhus.

Den 10:e augusti inföll stämman. Vi anlände strax före fem.
Just när vi anlände så började det regna lätt, vilket ju inte verkade lovande
för oss, som ju på grund av att vi var med hund var hänvisade till dansbanan
utomhus. Det skulle ju också bli dans inne på hembygdsgården, men vi upplevde
att på grund av sällskap av hunden var vi tvungna att avstå från inomhusdans.

Regnet var dock av det lätta slaget, som knappast orkade
blöta ner mycket mer än dansbanan.

Så vi började med att ströva runt och se och lyssna.

Vi fann
att på denna spelmansstämma var drag- och durspel vanliga instrument.

Musiken bestod förstås av gammaldans, men också med ett rätt
stort inslag av örhängen av det modernare slaget. Det passade oss bra, vi
uppskattar ju blandningen både när vi dansar och lyssnar.

Abstinensen av det långa dansuppehållet som ankomsten av vår
sheltie förorsakat kändes, och snart kunde vi inte hålla oss längre utan bytte
till dansskor. Vi började dansa litet på den långsmala verandan till
hembygdsgården, eftersom det just då var dansuppvisning på dansbanan. Efter en
stunds väntan började så kvällens dans på utedansbanan.

Vi började med att knyta fast Lava vid dansbanan. Vi hann
med knappt en schottis innan hon hade krånglat sig upp på dansbanan i sträckt koppel.
Jag lyfte ner henne, men efter en halv vals var hon på nytt uppe, och när vi
inte brydde oss om henne så talade hon om för oss att hon inte gillade det. Så
vi fick avbryta. Men en och en halv dans blev det i alla fall!

När jag strax efteråt dansade med en annan dam, så erbjöd
hon sig att hålla Lava om jag och Ellika ville dansa litet. Så det gav oss
tillfälle att dansa litet mer, vi hann med både litet gammalt och en liten men
kul mix av swing och foxtrot.

Under resterande del av tiden innan vi gav oss åter mot
Tynningö – kanske någon timme – tog Ellika hand om Lava, medan jag tidvis
dansade med andra. Dansbanan hade utmärkt glid – det lätta regnet tidigare var
som bortblåst, och det vackra vädret hade återkommit. Det blev även då en
trevlig mix av både gammalt, foxtrot och swing.

Vi avslutade sedan med att fika innan vi anträdde återtåget.

Även om kvällen för vår del förstås inte kunde innehålla
lika mycket dans som en vanlig danskväll, så kändes det riktigt kul att på nytt
få komma upp på dansgolvet.