Efter en fin och lätt skridskotur från Dammtorp till Tyresö Kyrka sitter jag och försöker summera gårdagens intryck från Debaser.
Skridskoturen var vår första för både denna säsong och förra, och vi noterade att utrustningen har åldrats tillsammans med oss. Skruvnyckeln kom till pass för att dra åt förslappade skruvar på skridskorna, knäskyddens kardborrband behöver bytas, och Ellikas grenrem hade gett upp. Jag noterade också på bussen hem när jag jämförde med andra skridskoåkare att min utrustnings säkerhetsstandard är outdated. Dags för uppryckning, alltså.
Men åter till dansen. Jo, den var kul, fast på ett annorlunda sätt. Kanske inte först och främst som dans, utan som företeelse. Vi minns en Nattsudd vi gick till för ett antal år sedan i samma lokaler. När vi anlände på utsatt öppningstid mötte vi Svante Grundberg utanför entrën, till synes sysslolös. Han undrade vad vi brukade dansa till, och gick ju in med oss och satte på några skivor, så dansa fick vi ju. Men publiken och orkesterframträdanden fick vi den gången vänta länge på.
Så denna gång kom vi en timme efter utsatt öppningstid, och var absolut inte ensamma. Första orkesterframträdandet behövde vi bara vänta en dryg halvtimme på, men dans – nja. Så här såg det ut på dansgolvet:
Musiken i detta rum var hillbilly, och var mycket glad och trevlig, både när DJ var i farten och när orkestern spelade. Kompet hördes dock för bra, på diskantens och sångens bekostnad. Så här såg spelgruppen ut – synd att det inte fanns plats att dansa till dem.
En timme senare spelade första orkestern nere i stora hallen. Innan de började spela fanns ett rymligt dansgolv, och där dansade vi litet swing. Men när orkestern började spela så såg det ut så här:
Som synes fick man söka sig från dansgolvet då om man ville dansa. Men det gick faktiskt att hitta sådana platser:
Framemot kvart i tolv hade ännu inte den sista orkestern, som utlovades spela 100% rock’n roll, dykt upp, så då drog vi oss tillbaka. Men i det häftiga tempo som rockabilly och rock spelas så hade vi utan vidare ändå fått vårt lystmäte. När vi gick så hade många börjat dansa på dansgolvet – dock de flesta utan partner.
