Efter utflykten med dansbåten var vi ganska trötta, men
ville förstås ändå gärna besöka Sollentuna GDV och deras dans på Rotebro
Dansträff med Westlings. Så efter en enkel måltid tog vi pendeln norrut.
I Rotebro väntade som väntat ett ypperligt dansgolv och dito
dansmusik. Visst tog det inledningsvis
och när man fikat i pausen emot en smula i trötta dansmuskler, men en stunds
dansande skingrade snabbt den känslan.
Det var väl ett måttligt besökarantal, men jag, och jag tror
även övriga besökare, hade roligt och trivdes.
Westlings spelar härlig dansmusik! Visst känns tomrummet
efter Härje fortfarande, vi saknar hans glada kommentarer, spel och sång. Med
saknad minns jag hur det var att dansa när han sjöng Gunnar Wägman.
På något sätt tror jag att både vi dansande och Westlings
själva kände det som de tre nästan var som en liten familj, en oskiljaktig
spelgrupp som tyckte lika mycket om att få komma ut och spela till dans, som vi
dansare tyckte om att dansa till dem.
Nu när Härje inte finns mer så gör ändå Hugo och Britt-Marie
sitt bästa för att musikaliskt fylla ut tomrummet. I pausen hörde jag en
kommentar att det är otroligt att det bara är två som spelar, det låter som de
vore många fler. Och jag kan bara hålla med. Britt-Marie lyckas väldigt väl med
att samtidigt spela både ”kontrabas” och dragspel, och Hugos fiolspel talar för
sig självt.
När dansen sedvanligt avslutades med två underbara hambo så
möttes orkestern av ovationer. Om Scotts
har vunnit Ellikas hjärta så har Westlings sedan länge vunnit mitt.
Tack Hugo och Britt-Marie!
 |
 |
 |
 |
Förkyld igen och hemma från jobbet för tredje gången den här vinter. Hoppas det blir bättre tider när våren kommer. Nu gäller det först och främst att bli bra till på lördag så man kan dansa till Boda Spelmanslag i Bagarmossen. Tänkte även säga att Westlings givetvis även har vunnit mitt hjärta.
Ellika