Den 1/7 2009 besökte vi två danser, först dansen på Gröna
Lund med Larz-Kristerz, sedan dansen på Skansen med Leif-Billys.
Det var i slutet av en högtrycksperiod, och vädret var
strålande. Vi anlände litet innan Larz-Kristerz var klara, och inledde därför
med litet dans till pausmusik. I början var det gott om plats på golvet, och det
blev av det skälet den bästa dansstunden på Grönan. Det tätnade dock ganska
snabbt, och redan innan orkestern började spela så var det ganska trångt. När
väl orkestern drog igång så var det rejält trångt på dansgolvet, varför vi
tyckte att dansen inte blev så njutbar.
Det var första gången vi hörde Larz-Kristerz live, och vi
fick tillfälle att jämföra intrycket med det vi fått på TV. Orkestern
ansträngde sig för att få kontakt med publiken, men det verkade inte helt
framgångsrikt. T.ex. försökte de få danspubliken att klappa med vid ett
tillfälle, men de som dansade verkade inte påverkas i sin dans. Men det kan ju
också bero på att de tyckte det var roligare att dansa än att klappa händerna.
När klockan närmade sig åtta knallade vi upp mot Skansen,
och mötte på vägen det kungliga paret i flott bil med uniformerade chaufförer,
antagligen på väg hem efter invigningstal på Soliden? På vägen upp till Skansen mötte vi nämligen också
många högtidsklädda människor. Vi gissade därför att det varit någon
invigningsceremoni för EU, där Sverige nu är ordförande för en liten tid.
Uppe vid Bollnästorget var dansen redan igång. Golvet var
nylagt, och inledningsvis trögdansat. Efter någon timmes dansande hade glidet
förbättrats utom i mitten, där trögheten bestod kvällen ut.
Leif-Billyz spelade sedvanlig gammaldansblandning. Som
vanligt tycker vi att vissa danser, t.ex. hambon, går lite i snabbaste laget
när de spelar. De spelade också ett par polskor. Ett gäng dansande ungdomar
förhöjde stämningen. Det var trevligt att dansa gammalt igen efter ganska
mycket modernt.
 |
 |
 |
 |
<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>
