Efter en ganska lång period utan dans för vår del såg vi
fram emot Örjansringens traditionella dans dagen före nyårsafton i Alvik. Snön
som föll före jul hade efter ett par dagars töande och förnyad kyla förvandlats
från någonting härligt mjukt till en ganska isig historia, som inte längre
lockade oss till skidåkning. Det gjorde att det dessutom blivit ganska
motionsfattigt under julhelgen.
Dansen i Alvik var – som det brukar vara dagen före
nyårsafton – välbesökt. Leif-Billyz spelade traditionsenligt, mest gammaldans
men också några polskor. Under första
minuterna kände jag till och med av en aning yrsel, ett säkert tecken på att dansuppehållet
blivit väl stort. Den känslan gick dock snart över. På dansgolvet var det
tidvis en smula trångt, dock utan några större problem.
På fikapausen märktes det större besökarantalet också,
i form av en betydligt längre kö. Vi
hann dock tillbaka till den avslutande familjevalsen/schottisen, som fyllde en
stor ring runt rummet. De två danserna räckte precis för att damerna skulle
hinna ett helt varv och komma tillbaka till ursprungskavaljeren.
Leif-Billyz spelade förtjänstfullt. Jag tycker det är trevligt att de också
växlar om med durspel och säckpipa, båda instrumenten har en förmåga att
påverka orkesterklangen på ett trevligt sätt.
Den goda stämningen bestod ända till sista dansen. Under
hemfärden kände jag att jag var trött i benen.
 |
 |
 |
 |
<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>
