När året närmar sig sitt slut så har vi under många år besökt Örjansringens gammaldanskväll strax före nyår. Denna kväll var Ellika förkyld, så jag fick ensam bege mig mot Hägerstensåsen, medan å andra sidan vår sheltie Lava fick sällskap hemmavid.

Under året som gått har som väntat klimatfrågan blivit alltmer aktuell. Tyvärr har detta dock inte påverkat utvecklingen, och ökningen av växthusgaserna fortsätter i oförminskad takt. Så här i slutet på året rasar vidsträckta skogsbränder i Australien.

Här i Sverige var vädret under våren och sommaren någorlunda normalt, hösten har präglats av milt väder, moln och ofta regn, och nästan ingen sol. Temperaturen har med få undantag legat över noll under hösten, ett glädjeämne är att grundvattnet har återhämtat sig åtminstone för de som har privata brunnar. Mälarens vattenstånd är nu vid årets slut mycket högt, och tappning pågår vid slussarna mot saltsjön.

För vår del har det, liksom under de snart sju år som gått sedan vi skaffade Lava, blivit många skogspromenader men väldigt litet dans. Under året som gått har vi bara vid ett enda tillfälle dansat, på Timmermansgården.

När jag anlände till Hägerstensåsen mötte tonerna från Tensta Spelmanslag, som under de senare åren stått för den huvudsakliga musiken vid dessa evenemang. Jag har alltid tyckt det är roligt att dansa till dem, och tror att de upplever liknande glädje.

Tensta spelmanslag på Örjansringens dans 30/12 2019

Trots att jag var ensam så fick jag dansa mycket, och det dröjde inte länge innan jag insåg att jag borde ha tagit en extra skjorta som ombyte. Jag kände också att de få danstillfällena under senare år satt sina spår, både balans, yrsel och hågkomst om variationer i danserna var litet sämre jämfört med förr. Men inte så farligt, och allt eftersom kvällen gick så tyckte jag en del återkom. I stället var det kondition och vätskebrist som så småningom tog över.

Efter att ha fikat tog jag mig tillbaka för att hinna delta i den avslutande landskronakadriljen och familjevalsen. Jag hittade dock ingen partner för kadriljen, men kunde glädja mig åt att antalet dansande räckte till för en stor uppställning över en stor del av salen.

Eftersom Lava hade sällskap hemma fortsatte jag att dansa efter pausen tills orken tröt.

Tack Örjansringen och Tensta Spelmanslag för ännu en rolig nyårsdans!