Sommaren 2014 blev en varm upplevelse. En stor del av den
har tillbringats i skuggan under en ek på Tynningö. Många avbrott för bad har
det förstås blivit, och ibland några promenader. De aktiviteter som normalt är
förknippade med ett fritidshus har fått skjutas på framtiden.

Det har inte heller blivit en enda sommardans för oss, den
senaste var på Valborg! Så för oss har dansandet verkligen förändrats väldigt
mycket från de somrar då fem kvällar i veckan tillbringades med dans på Skansen.

Alltnog, när Ellikas semester var slut så fanns det i alla fall
en gammaldans kvar på dansprogrammet på Skansen. Så det var verkligen dags att
plocka fram dansskorna igen. På grund av konsertframträdande på Solliden var
dansen flyttad till Galejan, vilket kändes litet synd i den vackra
sommarkvällen.

När vi kom strax innan dansen skulle börja var danspubliken
mycket gles. Men snart blev det fler, fast aldrig så det blev trångt på
dansgolvet.

Det kändes verkligen kul att dansa igen!

Före paus var det mest gammaldans, med bara mindre inslag av
polskor, och det kändes i början litet ovant att dansa. Men snart var det som
vanligt igen, och enda dansavbrottet före paus var för att ta några dansbilder.

Under den ganska långa pausen spelade två från spelmanslaget
polskor. Vi satt och fikade vid en bänk, och därifrån hörde man lika mycket av
bastonerna från Solliden som från det som spelades på Galejan. Mitt intryck var
ändå att polskemusiken lät mycket bra.

Efter paus blev det ytterligare litet gammalt, men snart så tog
polskorna helt överhanden. Som jag tror
jag skrivit någon gång förut så tycker jag att även om det är fint med polskor
så tycker jag ändå att gammaldansmusiken ger mycket större utrymme för
improvisation och lekfullhet. I alla fall för mig.

Men samtidigt så tycker jag också att de som spelar alltid
ska få spela det de brinner för. Det är viktigt även för oss dansande att de
som spelar är engagerade och känner för sitt framträdande.

Som sammanfattning kändes det riktigt kul att få nöta
danssulorna igen!