Summering av vinterstämman i Kallhäll 17/1 2009: varmt,
mycket folk, trångt, bra musik.
Vi hörde i och för sig att det tidigare under dagen, under
scenframträdandena, varit mindre folk än vanligt. Men när vi kom strax före
sexsnåret, så såg det fullt ut i garderoben.
Den för denna stämma sedvanliga trängseln tyckte vi var mer
påtaglig än vi minns den från tidigare. Dans och musik är ju splittrad på flera
plan, vi höll oss bara på plan 2 – för ”ljudstarka” instrument och gammaldans,
och plan 3 – ”ljudsvaga” instrument och polskor.
Termen ljudstarka/ljudsvaga är nog en något onödig omskrivning
för dragspel/övriga instrument. Jag tycker inte att fioler och nyckelharpor är
mer tonsvaga än dragspel, men det spelar inte heller någon roll för mig.
Eftersom utrymmena är så begränsade är det naturligt att det blir en
uppdelning. De som spelade dragspel höll till på plan 2, och så gjorde även de
som ville spela tillsammans med dem.
På plan 3 höll främst stråkbaserade instrument till.
På dansgolvet var det trångt från första dansen på båda
planen. Vi inledde en stund på plan 3 med några fina bond- och slängpolskor
till Nyckelharpsgillet, det blev jättevarmt och trångt nästan på en gång. Den
konstiga formen på rummet bidrar till trängseln, där halva rummet är smalare.
Där det är bredare så står dels spelmännen, dels finns där stolar. Eftersom
dessutom det blir bara ett litet utrymme innan man måste in i den smalare delen
av rummet har man inte mycket glädje av den bredare delen när man dansar. Det
blev extra tydligt då många dansare undviker att utnyttja hörnen på dansgolvet.
Nedanstående bild är dock tagen senare på kvällen.
Vi gjorde ett tillfälligt kort besök på plan 2 till
Russindalen, där det var nästan lika trångt, och bara nästan lika varmt. Sedan
återvände vi till plan 3 och Tensta Spelmanslag, som spelade bra som vanligt,
med polskor men också en del hambo.
Vi hann sedan med Russindalens avslutning, och även
Cittrasternas avslutning på plan 3. Över huvud taget blev det många
förflyttningar mellan planen, delvis föranlett av behovet att dricka och
undvika överhettning. Vid dessa förflyttningar fick vi höra spelgrupperna som
spelade utanför dansrummen på båda planen. Och det var ett sant nöje att lyssna
till dem.
Under merparten av Edsbacka spelmäns framträdande fikade vi,
men hörde ju ändå att det var mycket och bra gammaldansmusik då, vi dansade
till de sista låtarna. Sedan vistades vi tre kvart på plan 3 och dansade till
Maria Spelmanslag och Dalaföreningens Spelmanslag. Det har inte blivit mycket
polskedansande för oss under hösten 2008, vi trodde att det skulle ta ett tag
att ”hitta tillbaka” i Orsapolskan. Men så kändes det inte – så långt som
utrymmet tillät så kändes det mycket bra.
Sedan hann vi med en kvart med Kulingarna på plan 2. Vi hade
sedan ambitionen att besöka Täby Spelmansgille, men ”fastnade” på vägen. Det
hade blivit bättre plats utanför rummet på plan 2, och en kvarvarande grupp
spelade modern musik. Det blev några riktigt roliga danser till dem, så vi missade
Täby Spelmansgille.
Genom att ta pendeln mot stan strax före 10 missade vi de
sista orkestrarna.
Folkets Hus i Kallhäll är relativt modernt. De som planerade
huset verkar inte ha haft den rätta historiska förankringen, och vilka krav man
kan ställa på ett Folkets Hus. Folkets Hus har alltid varit, och borde även
framgent få vara en naturlig hemvist för dans, med en riktig danslokal. Men
trots denna brist, och den därav föranledda trängseln och värmen, så gör
arrangörerna sitt bästa för ett lyckat arrangemang. Därtill bidrar mycket och
bra musik. Så vi hoppas kunna besöka även nästa års stämma, som infaller 16
januari 2010.
