Dansgladsbloggen

Med vårdagjämningen nära förestående och klart väder under helgen fanns
goda förutsättningar för uteaktiviteter. Snön låg alltjämt tung och tjock i
skogarna, men vårsolen lockade fram några plusgrader trots en ganska kall
västlig vind.

En vårpromenad på Magelungens och Drevvikens isar kändes i benen
när vi styrde kosan mot Örjansringens dans i Alvik med Russindalens Spelmän.

Besökarantalet var måttligt men ändå tillräckligt för att ge
god stämning och rolig dans. Dansarna liksom spelmännen verkade trivas.

Kvällen erbjöd minst två danser som vi gärna gått på,
Stockholms Spelmanslag och Westlings.

Efter viss tvekan valde vi Sollentuna GDF:s dans i Rotebro
Dansträff med Westlings, både dansgolv och musik lockade.

Man vet ju aldrig vad man väljer bort. Men vi ångrade oss
inte, det blev precis som vi förväntat oss en trevlig danskväll.

Dansgolvet i Rotebro upplevde vi som nu som tidigare som perfekt,
och Westlings musik var – Westlings. Visst har vi dansat till dem förut, men vi
har inte tröttnat! Dessutom var det föredömligt jämn fördelning mellan damer
och kavaljerer, och alla verkade trivas.

SMHI berättade att denna vecka är den kallaste vinterveckan
rent statistiskt. För en norrlänning är det nog ingen kyla, men med en
temperatur under -10 och litet vind ovanpå det så känns det ändå. Men månen var
grann!

På Örjansringens dans i Alvik stod Tensta Spelmanslag för
musiken, och det gjorde de bra! Det är visserligen svårt att få ögonkontakt med
de som spelar när man dansar, men det beror nog på att de koncentrerar sig på
att spela bra, och det är ändå viktigast.

För kvällen gällde nya dansskor. Jag blev först betänksam,
det kändes som att sulor och klack på dessa skor hade alldeles för dåligt glid,
jag kände ju att golvet var rent och slätt. Ellika upplevde också samma sak,
men hade å andra sidan också skor nya skor inköpta samtidigt.

När jag frågade när jag dansade med andra senare samma kväll,
bekräftade de dock att glidet var dåligt, så det berodde inte på skorna. Det
var skönt, men det var däremot inte skavsåren som jag så småningom fick. Men
det är inte ovanligt med nya skor, de blir nog bra efter ett tag. På samma sätt
som glidet blev bättre efter en stunds dansande.

Besökarantalet denna kväll var relativt måttligt. De som
inte kom missade mycket bra dansmusik.

På grund av skavsåren fick vi avsluta dansen en dryg
halvtimme innan den var slut.

Vinterstämma var ordet! Snökaos drabbade Stockholm på
fredagen, med inställda bussar och många andra problem i trafiken. På lördagen
var dock säkert situationen bättre för de flesta, och tunnelbanan tog oss
problemfritt till Hallunda. Vi anlände strax före sex, och då kunde man
fortfarande skymta en aning kvardröjande dagsljus på den klara natthimlen. Det
är lika härlig känsla varje år när dagsljuset återvänder.

Stuns spelade när vi kom, och vi började dansa till dem.
Sedan var det dags att passa på att köpa ett par nya dansskor, det fanns
skoförsäljning på stämman. Jag undrar hur många dansskor jag slitit ut under
åren. Och varje gång jag slänga ett utslitet par, och betraktar de slitna sulorna
och klackarna så känner och minns man hur mycket motion som ligger bakom varje
utslitet par. Jag brukar oftast försöka ha två par skor att alternera med, så
skorna får vila och torka ordentligt mellan danserna. Numer är det i och för
sig sällsynt att vi dansar två dagar i rad, men vanorna sitter i.

Därefter fortsatte vi att dansa i stora salen fram till
strax före åtta. Knapphändigt och Kulingarna spelade, och ytterligare något
gäng. Det var gott om plats på dansgolvet, så det gick bra att ta ut svängarna.
Strax före åtta gjorde vi ett kortare besök i polskesalen, innan fikat.

Efter mera dans till Knapphändigt så besökte vi på nytt
polskesalen, där Sonus spelade. Det blev en mycket trevlig dansstund. Efter
ytterligare en stunds dansande i stora salen kände vi oss nöjda för kvällen.

Med åren har det blivit allt svårare att ge sig i väg på dans på fredagskvällen. Den här veckan hade det dessutom varit extra mycket på jobbet. Men när det bjuds konsert och dans med Lisa Rydberg var det inget att tveka om. Bara att hålla ångan uppe och inte sjunka ner i TV-soffan när man kom hem efter jobbet. Vi kom i alla fall i väg och det blev en trevlig kväll. Här kommer bilderna. Som ni ser spelade även Stockholms Spelmanslag.

Vi anlände strax efter sex till Kallhäll. I garderoben var
det lugnt, men när vi skulle till danssalen på plan 2 var det svårt att
ta sig fram bland alla spelande.

Det finns ju många plan och rum i Kallhälls Folkets Hus. Vi försökte
oss inte på att utforska det, men jag misstänker att de flesta utrymmen denna kväll var
fyllda av spelande.

Inne i danssalen på plan 2 spelade Skälby Spelmanslag, och
vi dansade till dem så länge de spelade. Vi tyckte de spelade bra och att det
var trevligt att dansa till dem. I början var glidet på golvet också helt perfekt. Det
försämrades något senare på kvällen, men blev aldrig dåligt.

Sedan sökte vi oss upp till plan 3, vi hade tänkt dansa en
stund till Maria Spelmanslag. Men vi var tydligen för
sena, i stället spelade då Cittrasterna. Det blev riktigt trevligt!

Det fanns ganska
bra plats trots den begränsade dansytan där. Cittrasterna sjöng oftast unisont medan
de spelade, och det blev ofta gammaldans till gamla fina sånger som Bonden och
Kråkan med flera. Kul!

Efter
det tog Tensta Spelmanslag vid där, och dem gillar vi ju också mycket. Så vi
fortsatte att dansa där så länge de höll på. De spelade en blandning av
gammaldans och polskor.

När
dansen försiggår på flera platser som i Kallhäll är det svårt att veta vad man
missar, det blir litet slumpmässigt. För vår del blev det sedan fika, och så
lyssnade vi litet på buskspelet. Efter det var det dags för dans igen på plan 2,
där först Kulingarna, sedan Bro Låtgille och sist Stuns spelade. Vi hade
lyssnat till Stuns en stund även under buskspelet tidigare.

Det här är ett gäng som vi gillar att dansa till. Det känns att det kan bli nästan vilken dans som helst
när de spelar. Det gillar vi. Denna gång blev det gammaldans, en foxtrot, en bodapolska
och (för vår del) avslutning med schottis i turer.

Tyvärr missade vi slutet av
deras framträdande eftersom vi behövde passa pendeltåget.

Stockholmia anordnade dans i Bagarmossens Folkets hus. För
musiken stod både Boda spelmanslag och Stockholms spelmanslag. Stockholms
spelmanslag spelade i pausen, och också gemensamt med Boda spelmanslag på
slutet av dansen.

När vi anlände strax innan dansen började var det en liten
kö vid ingången. Och även i garderoben och senare på dansgolvet märktes att
dansen var välbesökt.

Boda Spelmanslag inledde, som de gjort de senaste åren, med
ett antal polskor från Boda. Och det var huvudingrediensen även senare under
kvällen. Fast då och då blandade spelmanslaget med någon gammaldans och polska
från Bingsjö.

Laget spelade engagerat och värmen steg snabbt i lokalen. Bodapolskan känns inte direkt som någon ”glidarpolska”,
och det tog på krafterna att dansa många i rad. Men det märktes knappast på
publiken, golvet var alltid välfyllt.

Vi fikade strax innan Stockholms Spelmanslag äntrade scenen,
så vi missade en stor del av deras framförande. Men när vi väl var tillbaka så
visade det sig att många tagit chansen att dansa även till dem, och även vi hann
i alla fall dansa några polskor till dem, innan Boda spelmanslag på nytt tog
över.

Det blev en mycket trevlig danskväll. Det tror jag alla
tyckte, både dansande, spelmän och arrangörer. Kvällen avslutades med långdans
från Sollerön.

Sedan vintersäsongen inleddes hade det inte varit en enda
dag med tö, men denna dag nådde temperaturen, om också knappt, över 0 grader.
Om det senare blir kallare igen så borde det kunna innebära ännu bättre
skidspår, eftersom man på så sätt får en fastare botten i spåret.

Men denna dag blev det ingen skidåkning. Motionen fick i
stället bli dans, Leif Kronlunds spelade på Mälarsalen.

Vi var på plats strax innan dansen började. Då spelades
inspelad musik till Vikingarna. Jag tycker de lämnat efter sig mycket bra
dansbandsmusik, men ljudet var denna gång anmärkningsvärt dåligt. Musiken lät
väldigt burkig, med kraftigt eftereko och helt utan distinkt diskant.

Men när Leif Kronlunds började spela blev det betydligt
bättre. Man märkte i och för sig när man dansade nära ena högtalaren samma
ljudproblem, men på litet större avstånd så nådde direktljudet från orkestern ut
och skapade en mycket bättre ljudbild.

Dessutom är det ju detta med låtval och framförande! Vi njöt
hela kvällen, den ena bra låten efter den andra i en enda lång rad, med mycket
sång och från många schangers.

Besökarantalet kändes, när väl publiken hunnit klä av sig
och kommit ut på dansgolvet, alldeles lagom. Det fanns hela tiden tillräckligt med
plats för dans, samtidigt som dansgolvet kändes välfyllt.

Vid andra pausen började man mecka med ljudanläggningen, och
lyckades efter några minuter åstadkomma även pausmusik som lät bra.

Detta var en trevlig inledning på dansåret. Leif Kronlunds
vill vi gärna dansa till igen!