Dansgladsbloggen

Vi hade vid okänt tillfälle tidigare köpt en cd av Chiquita.
När nu Chiquita spelade på Trombon i Södertälje så antog vi att vi inte köpt
denna skiva om vi inte hade gillat dansbandet, och tyckte därför att det var
ett bra tillfälle att besöka dansen.

Vi hade aldrig varit där tidigare, och behövde viss tid för
att komma underfund med hur lokalen var organiserad. Entrébiljett köpte man vid
något som liknade en reception i entréplanet. Kläderna hängde man i klädboxar
där man behövde medhavda femkronor i fickan för att lyckas låsa. Danslokalen
hittade vi efter en stunds sökande en trappa upp, innan dess höll vi först på
att hamna på någon slags revyföreställning eller liknande.

Men när vi väl hamnat rätt så gillade vi detta ställe
skarpt. Första vibbarna kom när man ställde sig på dansgolvet – det gav riktig
träkänsla. Golvet var i och för sig inte jättestort – mer än halva lokalen
upptogs av bord och stolar, som var litet upphöjda i förhållande till
dansgolvet, och grupperade längs två av sidorna. Men i förhållande till
danspubliken så var golvet ändå
tillräckligt, och bord och stolar runt omkring gav fina möjligheter att ha god
kontakt med dansgolvet även när man behövde pusta ut.

Dansen bestod förstås av modern dans – foxtrot och bugg i lika blandning. Även denna
kväll gillade vi Chiquita, och när de före paus spelade litet gammalt så
förstod vi varför vi tidigare köp en skiva. De klarade även detta bra.
Visserligen bara vals, schottis, hambo och pariserpolka, och samtliga med bara
en i stället för två danser, men ändå förhöjde det slutintrycket av dansen
markant.

Trots den relativt långa resan med pendeltåg till Södertälje
så blev det en trevlig danskväll.

Även dansen i går kväll blev en mycket trevlig tillställning.
Tensta Spelmanslag har nog inspirerats av Westlings Spelmän, i vart fall spelar
de många låtar i samma dansvänliga stil. Men ändå har de en egen profil.
Naturligtvis genom att de är ett spelmanslag med annorlunda instrumentuppsättning,
men också med musikstil och ibland annorlunda låtval. Denna kväll tog de
exempelvis med en pols i dansens slutskede.

Dansen var relativt välbesökt. Efter paus blev det i och för
sig något mindre folk, men den höga stämningen bestod kvällen ut. Det var en mycket rolig danskväll.

Vi besökte för första gången på länge GDV Husby, och en dans
till Samzons orkester.

Dansen var relativt välbesökt, och det var varken för trångt
eller för glest på dansgolvet. Vi minns särskilt några danser efter paus som
riktigt inspirerande. Saxofon gör sig väldigt bra i modern dansmusik, och i
gammaldansen använde Samzons ofta klarinett – ett mycket allsidigt instrument.

Man måste vara tacksam mot alla de organisationer som på
ideell grund anordnar sådana danser, som gör att många av oss tycker att livet
blir roligare.

Efter ett uppehåll under hösten anordnade Stockholms
Spelmanslag på nytt dans i Bagarmossen. Denna gång föregicks dansen inte av
någon danskurs. Under kvällen alternerade det stora spelmanslaget med mindre
spelgrupper.

Golvet var inledningsvis något trögt, men blev bra efter en
liten stund. Som vanligt spelades mest polskor, men med ett litet inslag av
gammaldans. Spelmanslaget spelade bra, och kvällens höjdpunkt blev för oss
Orsapolskorna i slutet på dansen.

Spelmanslaget berättade också att man försöker anpassa sina
danser efter andra polskedanser, exempelvis på Stallet. För oss som också
tycker om att dansa gammaldans fungerar dock inte denna koordinering jättebra. Exempelvis krockar spelmanslagets nästa dans både med Örjansringens och samma
kväll dessutom en dans i Rotebro med Westlings. För vår del kommer vi då nog att i
stället välja Örjansringen.

Folkmusikhuset har från i år ibland på tidiga timmen blandad
dans, med mest gammaldans men också litet modernt. Vi var nyfikna på detta. En eftermiddagspromenad
dit före kvällsmaten kunde nog stilla vår nyfikenhet?

Som väntat var det litet folk, och dansen kom inte heller
igång förrän efter ett tag. Det var bara några par som dansade åt gången. Men
det gjorde att det var gott om plats att dansa, och dessutom fanns därmed möjlighet
att dansa med alla. Blandningen med litet foxtrot var dessutom mycket trevlig.

Det kändes kul och lyckat. Vi kommer nog att, när övriga söndagsaktiviteter
så tillåter, återbesöka dessa danser.

Summering av vinterstämman i Kallhäll 17/1 2009: varmt,
mycket folk, trångt, bra musik.

Vi hörde i och för sig att det tidigare under dagen, under
scenframträdandena, varit mindre folk än vanligt. Men när vi kom strax före
sexsnåret, så såg det fullt ut i garderoben.

Den för denna stämma sedvanliga trängseln tyckte vi var mer
påtaglig än vi minns den från tidigare. Dans och musik är ju splittrad på flera
plan, vi höll oss bara på plan 2 – för ”ljudstarka” instrument och gammaldans,
och plan 3 – ”ljudsvaga” instrument och polskor.

Termen ljudstarka/ljudsvaga är nog en något onödig omskrivning
för dragspel/övriga instrument. Jag tycker inte att fioler och nyckelharpor är
mer tonsvaga än dragspel, men det spelar inte heller någon roll för mig.
Eftersom utrymmena är så begränsade är det naturligt att det blir en
uppdelning. De som spelade dragspel höll till på plan 2, och så gjorde även de
som ville spela tillsammans med dem.

På plan 3 höll främst stråkbaserade instrument till.

På dansgolvet var det trångt från första dansen på båda
planen. Vi inledde en stund på plan 3 med några fina bond- och slängpolskor
till Nyckelharpsgillet, det blev jättevarmt och trångt nästan på en gång. Den
konstiga formen på rummet bidrar till trängseln, där halva rummet är smalare.
Där det är bredare så står dels spelmännen, dels finns där stolar. Eftersom
dessutom det blir bara ett litet utrymme innan man måste in i den smalare delen
av rummet har man inte mycket glädje av den bredare delen när man dansar. Det
blev extra tydligt då många dansare undviker att utnyttja hörnen på dansgolvet.
Nedanstående bild är dock tagen senare på kvällen.

Vi gjorde ett tillfälligt kort besök på plan 2 till
Russindalen, där det var nästan lika trångt, och bara nästan lika varmt. Sedan
återvände vi till plan 3 och Tensta Spelmanslag, som spelade bra som vanligt,
med polskor men också en del hambo.

Vi hann sedan med Russindalens avslutning, och även
Cittrasternas avslutning på plan 3. Över huvud taget blev det många
förflyttningar mellan planen, delvis föranlett av behovet att dricka och
undvika överhettning. Vid dessa förflyttningar fick vi höra spelgrupperna som
spelade utanför dansrummen på båda planen. Och det var ett sant nöje att lyssna
till dem.

Under merparten av Edsbacka spelmäns framträdande fikade vi,
men hörde ju ändå att det var mycket och bra gammaldansmusik då, vi dansade
till de sista låtarna. Sedan vistades vi tre kvart på plan 3 och dansade till
Maria Spelmanslag och Dalaföreningens Spelmanslag. Det har inte blivit mycket
polskedansande för oss under hösten 2008, vi trodde att det skulle ta ett tag
att ”hitta tillbaka” i Orsapolskan. Men så kändes det inte – så långt som
utrymmet tillät så kändes det mycket bra.

Sedan hann vi med en kvart med Kulingarna på plan 2. Vi hade
sedan ambitionen att besöka Täby Spelmansgille, men ”fastnade” på vägen. Det
hade blivit bättre plats utanför rummet på plan 2, och en kvarvarande grupp
spelade modern musik. Det blev några riktigt roliga danser till dem, så vi missade
Täby Spelmansgille.

Genom att ta pendeln mot stan strax före 10 missade vi de
sista orkestrarna.

Folkets Hus i Kallhäll är relativt modernt. De som planerade
huset verkar inte ha haft den rätta historiska förankringen, och vilka krav man
kan ställa på ett Folkets Hus. Folkets Hus har alltid varit, och borde även
framgent få vara en naturlig hemvist för dans, med en riktig danslokal. Men
trots denna brist, och den därav föranledda trängseln och värmen, så gör
arrangörerna sitt bästa för ett lyckat arrangemang. Därtill bidrar mycket och
bra musik. Så vi hoppas kunna besöka även nästa års stämma, som infaller 16
januari 2010.

I går kväll var vi på dans arrangerad av Folkmusikhuset i
Kulturskolan vid Fridhemsplan, föranlett av Sonus förstapris i studentspelmanslags-VM
I Linköping i höstas.

Jag var ju inte på plats på tävlingen, men vågar ändå gissa
efter denna kväll att det var rätt lag som vann guldmedaljen. Sonus spelade
inspirerat, och med en härligt djup och fyllig klang med allt från trumma av
afrikansk typ, till blockflöjt, mungiga och sång. Musiken innehöll såväl
gammaldans som polskor, med lätt övervikt för de senare.

Som brukligt är både på kvällarna på Skeppis och bland de
ungdomslag vi känner till, så var pols och Finnskogspols relativt vanliga. Pols
brukar normalt inte vara min favoritdans, och Finnskogspols hade de inte ”uppfunnit”
ännu på min tid. Men med Sonus denna kväll var det riktigt roligt även att
dansa pols, och jag kände dessutom att det inte skulle vara fel att lära in
även Finnskogspols om vi – som jag hoppas – får dansa till detta spelmanslag
igen.

Gammaldansen bestod huvudsakligen av schottis och vals, men
ett par av polskorna gick också bra att dansa hambo till om man så önskade. När
det gällde vals hade kanske inte laget hittat den långsamma finstämda vals som
jag tycker bäst om, men vi fick ändå njuta av ett par sådana under pausen, då
en flicka spelade två jättefina valser på harpa.

Under pausen spelade också några andra grupper, bland annat
en kille jättetrevlig dansmusik på flygel.

Danslokalen var väl ungefär lika stor som på Skeppis, men
genom att orkestern hade en egen scen, och golvet var slätt och fint ända ut
till väggarna, tycker jag ändå det fungerade mycket bra. Till detta bidrog
också att det var bara lagom mycket folk för lokalen, så det gick mycket bra
att dansa hela kvällen.

Tack Folkmusikhuset och Sonus för denna härliga danskväll!

På trettondagen besökte vi Sollentuna Gammaldansförenings
dans på Rotebro Dansträff. Denna kväll började dansen klockan 17. Det var
2 moderna och 1 gammal denna kväll, och Thor-Björns spelade.

Efter gårdagens fullpackade och ganska sträva dansgolv var
det skönt att få dansa på det härliga golvet i Rotebro – det bästa i
Stockholmstrakten? Dansen var välbesökt, men det blev trots det inte för trångt
på dansgolvet.