Dansgladsbloggen

I mitten på mars brukar vintern i Stockholmstrakten ha
passerat ”bäst-före-datum”. Även om det ibland kommer snö senare, så brukar den
oftast smälta bort rätt snabbt så sent på säsongen.

I år verkar dock vintern behålla sitt grepp ett bra tag
till. Snön ute är tjock och kompakt, med hård skare. Isarna är ännu stabila,
nätterna kalla och dagarna soliga, med ett par plusgrader när solen ligger på.

Denna lördagskväll besökte vi dansen i Rotebro till Maria Spelmanslag
och Pelles Kapell. Där mötte oss ett redan dukat och inbjudande fikabord, med
allehanda frestande godsaker, som smörgås med salami, kakor med mera.

Men först skulle vi förstås dansa. Maria Spelmanslag
startade tillsammans med Pelles kapell, sedan alternerade laget och kapellet hela
kvällen.

Denna kväll blev det ett relativt stort inslag av Föllingepolskor,
men förstås också många andra polskor.

Som vanligt i denna lokal förbättrades dansupplevelsen också
av det fina dansgolvet.

Svårare tyckte jag det var att ta bilderna för bloggen, då
ljussättningen är litet speciell. Med mörkt golv och ljus huvudsakligen koncentrerat
till området vid väggarna blir det stora kontraster. Det mänskliga ögat är alltjämt
mycket bättre på att klara skiftande ljusförhållanden än någon kamera.

När det så var dags för fika så fick vi tillfälle att njuta
av det härliga fikabordet också.

Det var roligt att komma ut och dansa igen, det känns som
att det har blivit för litet av dans för oss nu ett tag.

Vinterstämman i Gnesta lockade ånyo oss till besök. Resan
tar en god timme från centrala Stockholm, men de gånger vi tagit oss besväret
att åka dit så har vi inte ångrat oss. Och det gäller även för årets upplaga.

Denna dag i början av februari hade perfekt vinterväder. En
del snö, vackert väder, några minusgrader, och säkert fina skridskoisar.

Vi anlände omkring halv sju, och redan vid ingången noterade
vi att de besökare som gick före oss var av yngre årgångar än vi är vana vid.

Då vi började dansa spelade just Lisa Rydberg sin sista låt
tillsammans med nästkommande spelman Erik Rydberg. Erik spelade sedan från
mitten av golvet en halvtimme. Dansgolvet var tyvärr dock litet trögt, litet
glidpulver hade varit välkommet.

Efter denna spelning fick vi kanske en delförklaring till
den ungdomliga närvaron. Det var då nämligen prisutdelning i folkbandskampen –
för ungdomslag tror vi. Vinnare blev en grupp som kallade sig ÖsUpp.

Vi vet inte vilka övriga deltagande var, utom Rönn som vi
senare också dansade till.

Efter detta tog välbekanta Leif-Billyz vid, med gammaldans
för hela slanten. I slutet på danspasset
fick vi veta att, nytt för i år, det också var dans i en annan sal. Vi besökte
dock aldrig denna, så vi kan inte kommentera någonting därifrån. I stora salen
tog – om vi minns rätt – sedan Härs och Tvärs vid. Vi passade på att fika medan
de spelade, men tyckte att det lät bra.

Åter på dansgolvet så hade då ungdomsgruppen Rönn tagit
över. De spelade en trevlig blandning av polskor och gammaldans i ungdomlig
stil. De lyckades även få med en foxtrot, vilket vi tyckte var kul.

Efter detta tog så vinnarlaget ÖsUpp över. De spelade likaså
en bra blandning av polskor och gammaldans. Vi tyckte det var mycket trevligt att
dansa till båda dessa ungdomslag, och det gäller även de fyra
fiolspelandetjejer som sedan tog över.

Vi spekulerade kring om det är de kommunala musikskolorna
som gör att det frambringas så många engagerade och kunniga unga musikanter?

Vi har tidigare kommenterat det ungdomliga inslaget på
spelmansstämmorna i Gnesta. Även om det bara är ett inslag, med vår egen årgång
förstås också välrepresenterad, så känns det ändå glädjande att det finns kvar,
och kanske till och med har förstärkts. Visst är det så att ungdomslagens musik
oftast inte har samma klang som den vi vuxit upp med, men det känns naturligt
att musiken förnyas med dess utövare. Och det är alltid trevligt med variation
i musik och dans, och med nya dansande på dansgolvet. Så gärna mer av ungdomarna,
både på scenen och på dansgolvet!

Tack för en trevlig spelmansstämma!

<!–
WriteFlash(' flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta.flv&image=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta_0057.jpg” ‘);
//–> flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta.flv&image=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta_0057.jpg”

Vi anlände till stämman strax efter klockan 6, och kunde
genast påbörja dansen på plan 2 till Skälby Spelmanslag. Golvet upplevde vi som
ganska trögt, och som vanligt på midvinterstämman trångt. Varma blev vi förstås
snabbt, som vanligt. Dansen bestod av gammaldans.

Efter detta intog Bröderna Trück scenen, och ännu fler
människor dansgolvet.

Dansen bestod huvudsakligen swinginspirerad foxtrot – vi
hade helst velat dansat swing, men avstod av hänsyn till begränsat utrymme och andra
dansande. Det blev också litet tango,
och på slutet en vals. Ett bra inslag som hade kunnat bli ännu bättre med större
dansutrymme.

Efter det tyckte vi att vi ville kolla in även polskerummet,
där just då Dalaföreningen spelade. Det passar bättre att beskriva det som ett
rum än en danslokal tycker jag – det är L-format, i den lodräta stapelns
överdel ska man väl helst inte vara mer än ett dansande par i varje riktning. I
basen står orkestern, och i båda ytterhörnen finns bord. Genom att det var
färre dansande här när vi var där så var det ändå totalt sett bättre plats (och
glid) än på plan 2.

Så småningom återvände vi till plan 2, och passade på att
fika. När vi åter anträdde dansen spelade ett gäng som kallade sig ”Dragspel på
riktigt”. Det var första gången de spelade till dans fick vi veta, och vi
tyckte de gjorde det bra, med fint tempo, och också tilltalande
omväxling med en tango, och en ”halv” foxtrot på slutet. Tiden räckte tydligen
inte till för en andra melodi. Hjälpsamma dansande verkade också ha strött
något magiskt pulver över dansgolvet som förbättrat glidet avsevärt.

Kallhälls Folkets Hus är ett hus som verkar vara byggt i
modern stil – fyrkantigt hus mitt i centrum, med många mindre rum på varje plan.
Det finns visst en scen med stolsrader där också, fast vi aldrig varit in där.
Antagligen är det planlösningen som gör att det blir så pass trångt för de som
vill dansa, medan de kanske är mer trivsamma för de olika spelgrupperna, som
har många olika rum att välja på för sina gruppspel.

Ursprungligen hölls dansen allra längst ner på bottenplanet,
där jag tyckte det också var trångt men ändå mer trivsamt och bättre plats.
Numer har den lokalen omvandlats till garderob. I stället har man delat upp
dansen till gammaldans (med enstaka modernare inslag) på plan 2, och polskor på
plan 3. Egentligen tycker jag inte om sådan uppdelning, vi tycker om att dansa
allt, och är inte så förtjust i att de dansande och dansen separeras i olika
kategorier och till olika platser. Dessutom är det trångt på båda platserna. På
plan 2 skulle det väl vara bättre utrymme för dans om hela salen användes som danslokal,
men det anses väl trivsamt att man ska kunna fika och dansa i samma rum.

Stockholmias danser brukar vi alltid se fram emot, och så
även detta år. Tyvärr hade Ellika drabbats av en förkylning och blev därigenom
snuvad på dansen, och jag fick ge mig iväg ensam.

När jag kom till dansen så hade den redan inletts. Dansen
var i full gång, och Boda Spelmanslags härliga dansmusik var inte att ta miste
på. Som de senaste åren så spelade de mest Bodapolskor, men med enstaka inslag
av gammaldans och också någon Bingsjöpolska.

Dansen var välbesökt, och på Bodapolskorna blev det ibland
litet trångt. Jag upplever att det ofta blir trängre på dansgolvet när det
spelas bodapolska, förmodligen beroende på att en del dansar dansen rundare,
medan andra vill ha större flyt framåt.

I pausen tog Stockholms Spelmanslag över, med ett för
kvällen extra stort spelmanslag. De spelade sin traditionella mix av polskor,
med någon enstaka gammaldans insprängd då och då.

Efter pausen återtog Boda
Spelmanslag scenen, och Bodapolskorna ljudrummet. Sista halvtimmen spelade båda
spelmanslagen tillsammans.

Tack Stockholmia för en fin dans,
som denna kväll många dansande fick glädjas åt.

Hösten 2012 har det blivit få danstillfällen för oss.
Orsakerna är väl flera; ett mindre dansutbud, en långvarig höstförkylning,
kanske ökande bekvämlighet(?) med stigande ålder, och höstsemester på Gran
Canaria.

Även om det sistnämnda inte handlar om dans så tar jag ändå med några
bilder därifrån. Nedanstående bild är tagen från altanen på den bungalow där vi
bodde, invid playan i San Agustin.

När vi åkte var det väl nästan tio plusgrader i Stockholm. Trots det var kontrasten rätt stor när vi landade, där var det nämligen +26.

Semestern blev som vanligt en blandning av vandringar i berg och på stränder,
bad, vila och läsning. Jag råkade ut för ryggont när jag lyfte upp en
omkullramlad förpackning med dricksvattenflaskor från golvet i en butik, men
efter ett par bergsvandringar var besvären så gott som borta igen.

När vi åkte tillbaka möttes vi av ett vitt Stockholm, med
mycket snö och -15 grader.

Efter ett par veckors jobb, mer snö och kyla och en
långledig julhelg kändes det kul att styra kosan mot Hägerstensåsen, där
Örjansringens traditionella dans dan för nyår avhölls, som vanligt med
Leif-Billyz vid instrumenten.

Det blev en mycket trevlig dans, med bra golv och många
dansande. Det tog som vanligt inte många danser innan värmen kändes påtaglig.
Ombytesskjorta i pausen kom väl till pass, och det blev ett flertal besök vid ”vattenhålen”.

Vi fikade som vanligt i pausen, men hann i alla fall med att delta i pausens
avslutande landskronakadrilj och familjevals/schottis.

Vi tackar Örjansringen för denna dans och förstås alla
tidigare! Det är litet oklart hur det blir med Örjansringens danser i framtiden.
Örjansringens danser har funnits med oss ända sedan vi började dansa, och
har alltid för oss varit höjdpunkter. I den mån vi får mer information om detta
så kommer den att läggas ut på dansglad.

Denna vackra höstlördag var vi först ut på en promenad vid
Tyresta. Det märktes att många andra också uppskattade det fina vädret, sällan
eller aldrig har vi sett så många besökare där.

Efter ett besök hos min äldsta bror för
födelsedagsfirande återstod dagens sista nöje, dans på Hägerstensåsen.

Om rekordmånga besökte Tyresta, så kan inte detsamma sägas
om Örjansringens dans. Det var en gles skara dansande som fick nöjet att njuta
av fin dansmusik och bra dansgolv. De vi
pratade med förstod inte varför inte fler kommit på dansen.

Nästkommande dans den första december kommer Stockholms
Spelmanslag att spela. Det blir då en litet högre andel polskor (3g 1p?), och i
stället för lekar pausspelmän, som antagligen kommer att spela mycket polskor.

Kvällens dans var som vanligt både rolig och stimulerande
för både själ och kropp, och vi var mycket nöjda.

September har för vår del sällan varit någon bra dansmånad.
Sommaren är på något sätt inte riktigt slut än, sommarstuga och utekvällar
lockar och man vill inte riktigt stanna kvar i stan på helgerna.

Men när oktober nalkas brukar både mörker och svalare luft göra
att sommarkänslan försvinner. I år anordnade Stockholms Spelmanslag en dans
precis i brytpunkten, och vi tyckte det kunde passa bra att inleda höstsäsongen
där.

När vi kom dit fann vi att dansen inte var lika välbesökt
som vanligt. Om det berodde på att andra fortfarande tyckte det var sommar eller
andra orsaker vet jag inte. Golvet hade, som det ofta brukar vara, inte perfekt
glid från början, men blev snabbt bra. Jag tror att möjligen litet stearin
bidrog, förutom förstås poleringen med hjälp av danssulorna.

Som vanligt på dessa danser är det nästan enbart polskor.
Visst spelas det någon enstaka schottis och vals, men på det stora hela är det
polskedans som gäller. För vår del har vi ju inte dansat så mycket polskor
under senare år, men vi tyckte ändå att efter bara en kort stund flöt det hela
på riktigt bra.

En mycket angenäm erfarenhet var att få dansa till de
inbjudna pausspelmännen Kalle och Jonas Liljeberg. Det är far och son, med fiol
och sopransax, som denna kväll spelade två långa pass.

Bilden är tagen precis i början av deras första spelpass,
det blev fler dansare efter en liten stund.

Under detta pass spelade de enbart Orsapolskor. Vi tycker
mycket om denna polska, och det är väl inte fel att säga att det är vår favoritpolska.
Vi tyckte att Liljebergarna spelade dessa mycket njutbart, och att det gick
mycket bra att dansa till dem.

Under deras andra framträdande spelade de också några andra
polskor, som Ore-, Bingsjö- och Bodapolska. Även Oremusiken gillar vi skarpt,
så det var kul att de tog med även litet därifrån.

Det kändes bra att inleda en ny höstsäsong, och belåtna gå
hemåt med behaglig trötthet i benen.

I mitten av augusti har många sommarsemestern bakom sig, och
så även vi. Augustidanserna på Skansen har så vitt jag kan minnas oftast samlat
fler deltagare än mitt i sommaren. Med perfekt väder och sommarens sista
gammaldans på Skansen var det inte svårt att bestämma sig för vart vi skulle
gå.

Vi promenerade till Skansen, vid Strandvägen såg vi
nedanstående båt. Jag läste inte i detalj vad det handlade om, men så vitt jag
förstod var det en aktion för att uppmärksamma på båtflyktingarnas svåra
situation.

Vi anlände till Skansen i god tid, och hade även bytt till
dansskor när dansen började. Golvet var inledningsvis jättesträvt! Det är tur
att vi kunde gissa att vi dansare som ofta förr efter ett tag med våra skosulor
och en god portion energi kunde förbättra situationen. Och visst, efter några
danser var glidet ok.

Stockholms Spelmanslag spelade inledningsvis
gammaldans, allt eftersom kvällen framskred blev det även en del polskor.

Vädret var kanonbra, och det blev en härligt stämningsfull
danskväll. I pausen blev det också litet dansmusik, vilket vi tyckte var mycket
trevligt. Mot slutet av pausen då vi fikat klart dansade vi några härliga polskor,
innan hela spelmanslaget på nytt äntrade scenen.

Allt eftersom augustimörkret tätnade blev golvet på nytt
strävare, denna gång på grund av fallande dagg. Det verkade dock inte dansarna
bry sig så mycket om.

Det blev en fin avslutning på gammaldansen på Skansen. Fast
ännu återstår ju spelmansstämman på Skansen.