Dansgladsbloggen

En liten hundvalp innebär rätt stora inskränkningar i
rörelsefriheten. Inledningsvis klarar den inte några längre promenader, och
behöver i princip ständigt sällskap. Även om den sover en stor del av dygnet,
så märker den oftast omedelbart om något är på gång, och är då snabbt på
fötter. Så det är inte lätt att smyga ifrån ens för en kort stund.

Men valpar växer fort, och mitt i sommaren hade Lava redan
blivit fem månader och en betydligt större valp. Så vi bestämde oss för att under
semestern göra ett försök till en kortare fjällvandring, med korta dagsetapper
och en anpassningsbar turplanering. Vi ville ha ett så näraliggande fjäll som
möjligt, och valet föll på Grövelsjön. Jag hade tidigare bara besökt det
området vintertid, men minnesbilden var en flack och förmodligen lättvandrad
fjällmiljö.

Sagt och gjort. Vi hade ursprungligen planerat upp till max
fem dagars vandring, det blev i praktiken bara ungefär tre och en halv dag.
Orsaken till avkortningen var dels att den tänkta turen hade gått mer nere i
skogsmiljö än vad som kändes komfortabelt när vi väl var där, på grund av varmt
och lugnt väder, myggor och stenig terräng, dels att de tänkt korta
dagsetapperna ibland kändes litet för korta.

Vädret var utmärkt under hela vandringen. Vi vandrade väl
någon mil om dagen ungefär, någon gång kanske något längre. Första natten i
tältet tyckte väl Lava att allt var litet för spännande, och ville leka med i
princip allt, från tältgolv till sovsäckar till oss själva. Men hon fann sig
snabbt i tillrättavisningar, och sedan fungerade allt mycket bra. Hon sov
oftast mot tältduken, vid våra fötter eller vår sida. Antagligen gillade hon
att tältduken var sval.

<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>

Väl hemkomna från fjällvandringen så tyckte vi det kunde
vara dags att försöka oss på att besöka någon dans. Ensamträningen av Lava har
ännu inte kommit så långt att vi tycker vi kan vara borta för en hel dans, men
vi såg en annan möjlighet.

Vi har vårt sommarställe på Tynningö, som ligger söder om
Vaxholm. Vi har då och då övervägt att besöka Värmdö spelmansstämma, som ju
inte ligger särskilt långt från Tynningö – dock med så kallat hinder, i form av
Torsbyfjärden, däremellan. Detta år fick vi dock idén att vi skulle kunna ta
Lava med oss och besöka stämman, då ju denna också har en dansbana utomhus.

Den 10:e augusti inföll stämman. Vi anlände strax före fem.
Just när vi anlände så började det regna lätt, vilket ju inte verkade lovande
för oss, som ju på grund av att vi var med hund var hänvisade till dansbanan
utomhus. Det skulle ju också bli dans inne på hembygdsgården, men vi upplevde
att på grund av sällskap av hunden var vi tvungna att avstå från inomhusdans.

Regnet var dock av det lätta slaget, som knappast orkade
blöta ner mycket mer än dansbanan.

Så vi började med att ströva runt och se och lyssna.

Vi fann
att på denna spelmansstämma var drag- och durspel vanliga instrument.

Musiken bestod förstås av gammaldans, men också med ett rätt
stort inslag av örhängen av det modernare slaget. Det passade oss bra, vi
uppskattar ju blandningen både när vi dansar och lyssnar.

Abstinensen av det långa dansuppehållet som ankomsten av vår
sheltie förorsakat kändes, och snart kunde vi inte hålla oss längre utan bytte
till dansskor. Vi började dansa litet på den långsmala verandan till
hembygdsgården, eftersom det just då var dansuppvisning på dansbanan. Efter en
stunds väntan började så kvällens dans på utedansbanan.

Vi började med att knyta fast Lava vid dansbanan. Vi hann
med knappt en schottis innan hon hade krånglat sig upp på dansbanan i sträckt koppel.
Jag lyfte ner henne, men efter en halv vals var hon på nytt uppe, och när vi
inte brydde oss om henne så talade hon om för oss att hon inte gillade det. Så
vi fick avbryta. Men en och en halv dans blev det i alla fall!

När jag strax efteråt dansade med en annan dam, så erbjöd
hon sig att hålla Lava om jag och Ellika ville dansa litet. Så det gav oss
tillfälle att dansa litet mer, vi hann med både litet gammalt och en liten men
kul mix av swing och foxtrot.

Under resterande del av tiden innan vi gav oss åter mot
Tynningö – kanske någon timme – tog Ellika hand om Lava, medan jag tidvis
dansade med andra. Dansbanan hade utmärkt glid – det lätta regnet tidigare var
som bortblåst, och det vackra vädret hade återkommit. Det blev även då en
trevlig mix av både gammalt, foxtrot och swing.

Vi avslutade sedan med att fika innan vi anträdde återtåget.

Även om kvällen för vår del förstås inte kunde innehålla
lika mycket dans som en vanlig danskväll, så kändes det riktigt kul att på nytt
få komma upp på dansgolvet.

I inlägget om Stockholms Spelmanslag så skrev jag att vi såg
fram mot ett par andra händelser. Den första om kören har jag redan berättat
om, här återkommer jag till den andra.

Men först kort om körframträdandena. Jag tyckte båda gick
bra, och att det var roligt.

Den på
första maj hade jag ju inte övat så mycket inför, men tyckte ändå att jag kunde
sjunga min stämma hyfsat, givetvis med stöd av de övriga i tenorstämman.

Den
andra konserten, i går i Eric Ericsonhallen, tyckte jag också gick bra, och att det var
roligt att det kom så många åhörare. De kommentarer jag hört efteråt har också
varit bara positiva.

Så över till det andra.

Eller snarare den andra.

Så här ser hon ut:

Hon heter Lava, och är en Shetland Sheepdog – eller Sheltie,
som många kallar rasen. Fullvuxen blir hon ungefär som en minicollie.

”Gud så söt!” har vi hört många, många gånger när vi är ute
och rastar henne. Från både killar och tjejer, gammal som ung. Och vi håller
med. Hon är jättegullig!

Vi hämtade henne när hon var drygt åtta veckor gammal, i
slutet av april. Så nu åtgår mycket av vår tid för att passa henne, en valp
kräver ju mycket uppmärksamhet.

Det här innebär förstås att vi får avstå från dans till dess
Lava kan klara en kväll ensam. Hur lång tid det kan ta får framtiden utvisa,
men något halvår lär det väl minst ta, gissar jag.

Så dansen till Stockholms Spelmanslag blev sannolikt den
sista för vår del på ett bra tag.

<!–
WriteFlash(' flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/lava_9veckor.mp4&image=http://dansglad.se/videor/lava.jpg” ‘);
//–> flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/lava_9veckor.mp4&image=http://dansglad.se/videor/lava.jpg”

Denna blogg ska ju handla om allt om dans och litet till. Här
kommer ett inlägg som tillhör den senare kategorin.

I början på januari förverkligade jag en gammal tanke,
nämligen att pröva att sjunga i kör. Via min äldre bror fick jag ett tips att
kontakta Birkakören, vars körledare han sjungit för i en annan kör. Jag har
själv alltid tyckt om att sjunga (liksom att musicera), men har hittills bara
gjort det hemma och i familjesammanhang.

Första gången fick jag komma och bara känna hur det var. Det
visade sig att kören då påbörjade repetition av sakral musik för ett
framträdande senare på våren. För mig var förstås allt nytt och främmande, men
jag slog mig ner bland tenorerna och fick några noter i min hand. Jag kan inte
påstå att det gick jättebra, men jag tyckte ändå det var roligt och frågade om
jag fick komma en gång till.

Körledaren svarade att i så fall måste jag först provsjunga.
Sagt och gjort, det gjorde jag, och då tillsammans med min äldre bror som också
ville ansluta sig till samma kör.

Det gick av allt att döma tillräckligt bra, för vi hälsades
båda välkomna till tenorstämman i kören.

Och på den vägen är det. Den sakrala musiken har inte
tidigare tilldragit sig min uppmärksamhet, men efter att ha repeterat sådan
musik en gång i veckan under våren har jag börjat tycka att den kan vara
riktigt njutningsbar.

Nu är vi
snart framme vid tillfället då den ska framföras. Om det är någon av er som har
lust att alternera allt dansande med en körkonsert, så är ni förstås välkomna.

Platsen
ligger i behaglig närhet till Skeppis, så för den danshågade så fungerar det ju
bra att efteråt fortsätta dit för litet tangoträning, fika, mellparing och
polskor.

Information
om konserten:

Tema:
Schola Romana – I Palestrinas fotspår

Medverkande:
En sammanslagen kör från Birkakören, Tyresökören och Knivsta kammarkör
Gästsolister:
Kvartetten Acquis
Tid:
Söndag 5:e maj 16:00 till cirka 17:00
Plats:
Lars Ericsonhallen (f.d. Skeppsholmskyrkan)
Entré:
120:- för vuxna, 60:- för barn under 12 år, biljettförsäljning vid entrén

Affisch

Birkakören har
förstås en bredare repertoar, även om jag själv ännu inte fått tillfälle till
att pröva den. Men det får jag i viss mån i Skrapan första maj klockan 13 och
14, då det blir traditionella vårsånger cirka 20 minuter, utan entréavgift. För
mig själv blir det bara ett enda repetitionstillfälle av det som då ska
framföras, men jag får väl försöka haka på de andra så gott det går.

Vi besökte Stockholms Spelmanslag, som ordnade dans på
Bagarmossens Folkets Hus. Dansen infriade förväntningarna, med mestadels
polskor i en trevlig lokal.

Det är kanske litet motsägelsefullt, men vi tyckte att den
roligaste dansen för kvällen för vår del var en hambo, som nog egentligen inte
var en hambo, men som vi tyckte passade perfekt för ändamålet. Men det var
förstås också många andra fina polskor, bland annat minns vi ett par av våra favoriter,
nämligen Orsapolska och gammalvänster.

Nu ser vi fram emot en härlig vår och ett par andra händelser,
som vi strax återkommer till.

I början på april och med påsk redan passerad så ligger
alltjämt snön kompakt, och våren har ännu inte nått Stockholmstrakten. Men
vädret har varit mycket fint ett bra tag, med soliga härliga dagar och ofta enstaka
plusgrader, och klara och kalla nätter.

Vi besökte fredansen i Rotebro. Det var ett bra tag sedan vi
gjorde det senast. En tre man stark skara av Starkens Spelmän stod för musiken.
Vi fick veta att det var första gången som Sollentuna GDF engagerade den
orkestern.

Kvällen rivstartade med klassikern Min Gitarr, och kroppsvärme
och puls steg på nolltid. Vi tyckte orkestern spelade bra dansmusik, med engagemang
och bra variation både på gammadansen och det moderna. Vi var inte kvar till
slutet, men var en trevlig kväll, och det kändes ordentligt i benen på
hemvägen.

I mitten på mars brukar vintern i Stockholmstrakten ha
passerat ”bäst-före-datum”. Även om det ibland kommer snö senare, så brukar den
oftast smälta bort rätt snabbt så sent på säsongen.

I år verkar dock vintern behålla sitt grepp ett bra tag
till. Snön ute är tjock och kompakt, med hård skare. Isarna är ännu stabila,
nätterna kalla och dagarna soliga, med ett par plusgrader när solen ligger på.

Denna lördagskväll besökte vi dansen i Rotebro till Maria Spelmanslag
och Pelles Kapell. Där mötte oss ett redan dukat och inbjudande fikabord, med
allehanda frestande godsaker, som smörgås med salami, kakor med mera.

Men först skulle vi förstås dansa. Maria Spelmanslag
startade tillsammans med Pelles kapell, sedan alternerade laget och kapellet hela
kvällen.

Denna kväll blev det ett relativt stort inslag av Föllingepolskor,
men förstås också många andra polskor.

Som vanligt i denna lokal förbättrades dansupplevelsen också
av det fina dansgolvet.

Svårare tyckte jag det var att ta bilderna för bloggen, då
ljussättningen är litet speciell. Med mörkt golv och ljus huvudsakligen koncentrerat
till området vid väggarna blir det stora kontraster. Det mänskliga ögat är alltjämt
mycket bättre på att klara skiftande ljusförhållanden än någon kamera.

När det så var dags för fika så fick vi tillfälle att njuta
av det härliga fikabordet också.

Det var roligt att komma ut och dansa igen, det känns som
att det har blivit för litet av dans för oss nu ett tag.

Vinterstämman i Gnesta lockade ånyo oss till besök. Resan
tar en god timme från centrala Stockholm, men de gånger vi tagit oss besväret
att åka dit så har vi inte ångrat oss. Och det gäller även för årets upplaga.

Denna dag i början av februari hade perfekt vinterväder. En
del snö, vackert väder, några minusgrader, och säkert fina skridskoisar.

Vi anlände omkring halv sju, och redan vid ingången noterade
vi att de besökare som gick före oss var av yngre årgångar än vi är vana vid.

Då vi började dansa spelade just Lisa Rydberg sin sista låt
tillsammans med nästkommande spelman Erik Rydberg. Erik spelade sedan från
mitten av golvet en halvtimme. Dansgolvet var tyvärr dock litet trögt, litet
glidpulver hade varit välkommet.

Efter denna spelning fick vi kanske en delförklaring till
den ungdomliga närvaron. Det var då nämligen prisutdelning i folkbandskampen –
för ungdomslag tror vi. Vinnare blev en grupp som kallade sig ÖsUpp.

Vi vet inte vilka övriga deltagande var, utom Rönn som vi
senare också dansade till.

Efter detta tog välbekanta Leif-Billyz vid, med gammaldans
för hela slanten. I slutet på danspasset
fick vi veta att, nytt för i år, det också var dans i en annan sal. Vi besökte
dock aldrig denna, så vi kan inte kommentera någonting därifrån. I stora salen
tog – om vi minns rätt – sedan Härs och Tvärs vid. Vi passade på att fika medan
de spelade, men tyckte att det lät bra.

Åter på dansgolvet så hade då ungdomsgruppen Rönn tagit
över. De spelade en trevlig blandning av polskor och gammaldans i ungdomlig
stil. De lyckades även få med en foxtrot, vilket vi tyckte var kul.

Efter detta tog så vinnarlaget ÖsUpp över. De spelade likaså
en bra blandning av polskor och gammaldans. Vi tyckte det var mycket trevligt att
dansa till båda dessa ungdomslag, och det gäller även de fyra
fiolspelandetjejer som sedan tog över.

Vi spekulerade kring om det är de kommunala musikskolorna
som gör att det frambringas så många engagerade och kunniga unga musikanter?

Vi har tidigare kommenterat det ungdomliga inslaget på
spelmansstämmorna i Gnesta. Även om det bara är ett inslag, med vår egen årgång
förstås också välrepresenterad, så känns det ändå glädjande att det finns kvar,
och kanske till och med har förstärkts. Visst är det så att ungdomslagens musik
oftast inte har samma klang som den vi vuxit upp med, men det känns naturligt
att musiken förnyas med dess utövare. Och det är alltid trevligt med variation
i musik och dans, och med nya dansande på dansgolvet. Så gärna mer av ungdomarna,
både på scenen och på dansgolvet!

Tack för en trevlig spelmansstämma!

<!–
WriteFlash(' flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta.flv&image=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta_0057.jpg” ‘);
//–> flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta.flv&image=http://dansglad.se/videor/130202_gnesta_0057.jpg”

Vi anlände till stämman strax efter klockan 6, och kunde
genast påbörja dansen på plan 2 till Skälby Spelmanslag. Golvet upplevde vi som
ganska trögt, och som vanligt på midvinterstämman trångt. Varma blev vi förstås
snabbt, som vanligt. Dansen bestod av gammaldans.

Efter detta intog Bröderna Trück scenen, och ännu fler
människor dansgolvet.

Dansen bestod huvudsakligen swinginspirerad foxtrot – vi
hade helst velat dansat swing, men avstod av hänsyn till begränsat utrymme och andra
dansande. Det blev också litet tango,
och på slutet en vals. Ett bra inslag som hade kunnat bli ännu bättre med större
dansutrymme.

Efter det tyckte vi att vi ville kolla in även polskerummet,
där just då Dalaföreningen spelade. Det passar bättre att beskriva det som ett
rum än en danslokal tycker jag – det är L-format, i den lodräta stapelns
överdel ska man väl helst inte vara mer än ett dansande par i varje riktning. I
basen står orkestern, och i båda ytterhörnen finns bord. Genom att det var
färre dansande här när vi var där så var det ändå totalt sett bättre plats (och
glid) än på plan 2.

Så småningom återvände vi till plan 2, och passade på att
fika. När vi åter anträdde dansen spelade ett gäng som kallade sig ”Dragspel på
riktigt”. Det var första gången de spelade till dans fick vi veta, och vi
tyckte de gjorde det bra, med fint tempo, och också tilltalande
omväxling med en tango, och en ”halv” foxtrot på slutet. Tiden räckte tydligen
inte till för en andra melodi. Hjälpsamma dansande verkade också ha strött
något magiskt pulver över dansgolvet som förbättrat glidet avsevärt.

Kallhälls Folkets Hus är ett hus som verkar vara byggt i
modern stil – fyrkantigt hus mitt i centrum, med många mindre rum på varje plan.
Det finns visst en scen med stolsrader där också, fast vi aldrig varit in där.
Antagligen är det planlösningen som gör att det blir så pass trångt för de som
vill dansa, medan de kanske är mer trivsamma för de olika spelgrupperna, som
har många olika rum att välja på för sina gruppspel.

Ursprungligen hölls dansen allra längst ner på bottenplanet,
där jag tyckte det också var trångt men ändå mer trivsamt och bättre plats.
Numer har den lokalen omvandlats till garderob. I stället har man delat upp
dansen till gammaldans (med enstaka modernare inslag) på plan 2, och polskor på
plan 3. Egentligen tycker jag inte om sådan uppdelning, vi tycker om att dansa
allt, och är inte så förtjust i att de dansande och dansen separeras i olika
kategorier och till olika platser. Dessutom är det trångt på båda platserna. På
plan 2 skulle det väl vara bättre utrymme för dans om hela salen användes som danslokal,
men det anses väl trivsamt att man ska kunna fika och dansa i samma rum.