Dansgladsbloggen

Efter avslutad semester återstod bara en gammaldans på
Skansen, till Stockholms Spelmanslag. Vädret under dagen var bra, och
förutsättningarna för en rolig dans på Bollnästorget verkade goda.

När vi anlände strax före åtta pågick fortfarande
dansinstruktion, men lagom till vi bytt om till dansskor så började också
dansen. Inledningsvis tyckte vi golvet var trögt, men redan under första dansen
spred någon ut glidpulver, och i och med det blev glidet bra, bortsett från en
fläck av utspilld glass eller liknande på en plats på golvet.

Stockholms Spelmanslag fyllde scenen, och även ute på
dansgolvet var det god uppslutning. När väl glidet på golvet fanns kändes det
riktigt roligt att dansa igen, så våra förväntningar kom inte på skam.

Spelmanslaget spelade i huvudsak gammaldans, men avslutade
före pausen med en bingsjö- och en bodapolska.

Under pausen märktes att sommaren lider mot sitt slut, och i
det fallande mörkret kom en tröja väl till pass.

När uppehållet led mot sitt
slut kände jag till min förvåning lätta regndroppar i huvudet, trots att jag
tyckte att kvällshimlen var nästan klar. Det kom inte så många droppar, men det
märktes ändå direkt på glidet på golvet när vi började dansa igen.

Det gjorde
att vi bara dansade en stund efter paus innan vi drog oss hemåt. Det verkade
dock som att det inte blev mer än det lätta regn som redan hade fallit, så i
bästa fall kanske det ordnade sig i alla fall för den relativt talrika skara
som var kvar när vi gav oss hemåt.

Vi har vid ett par tidigare tillfällen varit på
spelmansstämman i Ottarsborg, och passade på att återbesöka evenemanget även
detta år. När vi kom dit var det visserligen relativt blåsigt, men annars
soligt och behagligt väder.

Efter att ha strosat runt ett tag och lyssnat på de olika
spelmansgrupperna passade vi på att fika innan dansen började. När Westlings
inledde var golvet litet trögt, trots att det är trägolv som ligger under tak.
Antagligen var orsaken den höga luftfuktighet som under några dagar rått. Efter
en stund var golvet riktigt fint, antagligen påbättrat av att någon strött ut
litet glidpulver.

Musiken var som vanligt härligt dansbar. Det stora och fina
dansgolvet hade dock rymt fler dansande.

Efter en timme ersattes Westlings av Trollrike spelmän, ett
ganska stort gäng som parallellt med gammaldansen gav goda möjligheter att
dansa bondpolska. Även några Bingsjöpolskor fanns med i repertoaren.

Vi var
tacksamma för att den relativt friska vinden tidvis nådde ända in på
dansgolvet, det gjorde att temperaturen kändes komfortabel.

På slutet återkom Westlings för ett nytt pass. När de
avslutade var stämman slut, och det var ganska tomt både på dansbanan och på
festplatsen i övrigt.

I härligt sommarväder besökte vi Gröna Lund igen, denna gång
en torsdag.

När dansen inleddes fanns det ganska gott om plats på dansgolvet.
Jontez inledde med bra foxtrotmusik, och i kombination med det bättre utrymmet gick
det riktigt bra att dansa.

I och för sig fanns det av okänd anledning i början en del
fuktiga fläckar på golvet, men inte värre än att man kunde undvika dem. Efter
en stunds dansande försvann de fuktiga fläckarna.

Med bra musik som inspirerade till dans och varmt och skönt
väder dröjde det inte länge innan det var dags för första avsvalkningspausen.
Men vi var snart tillbaka på dansgolvet igen.

Efter hand blev det litet mera folk, och särskilt på buggen
blev det efter ett tag svårare att röra sig runt dansgolvet. Men på det hela
taget var det ganska bra dansutrymme så länge vi var kvar. Vi tyckte också att
Jontez spelade bra dansmusik hela tiden.

Vi upplevde kvällens höjdpunkt för vår del när Jontez
avslutade med fyra gammaldansmelodier före paus, en schottis, en hambo, en
pariserpolka och en vals. Det kändes riktigt roligt, tack för det Jontez!

Vi avslutade därmed danskvällen för vår del, genom att i
stället njuta av en fin kvällspromenad tillbaka längs kajerna i det vackra
sommarvädret.

Sent omsider kom vi iväg på vår första utedans för säsongen.
Det blev tillika premiär för min del med spårvagn till Djurgården och Gröna
Lund, där Barbados spelade.

Tidigare på dagen hade det kommit några regnskurar, men när kvällen kom var åter himlen klar, med både värme och sol.

Vädret under maj och juni hade mestadels varit utmärkt – torrt,
varmt och soligt. Det blev inte bara påskhelgen detta år som bjöd på massvis av
sol, utan så blev det även under den kombinerade kristihimmelfärds- och
nationaldagshelgen.

Vi var på plats när dansen började, och under de allra
första danserna var det ganska bra dansutrymme. Dansen bestod som vanligt enbart av bugg och foxtrot. Snart blev golvet fullt,
och efter en stunds dansande kändes det nödvändigt med vatten- och
avsvalkningspaus.

Medan vi satt och vilade fick jag syn på en affisch, där jag
trots avståndet kunde läsa rubriken ”Vett och etikett vid dans”. Det är ju ett ämne där jag, liksom
förmodligen de flesta som varit ute och dansat mycket, har haft en del tankar.
Jag har dock inte vågat uttrycka dessa i skrift, det verkade därför intressant
att se hur Gröna Lund valde att formulera sig. Vid närmare kontroll visade det
sig dock att de inte gick djupare in på ämnet än att man inte skulle förvara
sig själv eller sina tillhörigheter på dansgolvet när man inte dansade.

Omkring klockan nio, när dansen pågått i två timmar, valde
vi att avsluta dansen och i stället ta en promenad hemåt i kvällssolen.

Våren har nu verkligen kommit. Blåsippor ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår…

Men som vårtecken har de konkurrens. Vårlök, vitsippor,
tussilago, svalört, maskros, sädesärlor, påfågel- och citronfjärilar, humlor.
Listan kan göras ännu längre. Trots det såg vi litet kvardröjande is i en vik i
Mälaren i dag. Men i går kväll var vi på Örjansringens dans i Alvik med
Westlings.

Dansgolvet var i utmärkt skick redan från början, och dansen
blev traditionell, med mest gammaldans, men också några polskor, samt danslekar i pausen.

Efter pausens danslekar fick vi veta att det var en ny aktör
som tagit över uthyrningen av lokalen (föreningsrådet?). Därvid har aviserats
drastiskt ökade hyror från hösten, innebärande mer än en fördubbling.
Örjansringen berättade att man funderar på hur man ska göra, ett alternativ är höjt
inträde och att eventuellt flytta in serveringen i danslokalen.

Tack för ännu en rolig danskväll!

Doktor Krall har vi dansat till några gånger, och varje gång
tyckt att de spelat jättehärlig dansmusik, huvudsakligen från 50-talet.

När vi upptäckte att de skulle spela till dans i Handen så
bokade vi genast in dansen. Det var ABF Södertörn som anordnade dansen, i
samarbete med Quality Hotell.

Vi anlände dit tio minuter före dansens början, och trädde
in i en ganska tom danslokal. Det var en del bord uppställda runt danslokalen,
men det kändes som att kvarvarande utrymme gott skulle räcka till för de
dansande. När dansen började var det också gott om plats. Under kvällen kom det
successivt fler besökare, men utrymmet på dansgolvet var ändå hela tiden
tillräckligt.

En talesman för arrangören berättade att ABF inte bara
anordnade utbildning, utan också kulturevenemang och nöjen. Som vanligt
funderade jag litet på det där med vad skillnaden mellan kultur och dans
egentligen består av, det går över mitt förstånd. Ett lovande besked var att
ABF hade tanken att låta detta bli ett återkommande evenemang, hoppas att det
blir verklighet.

Doktor Krall spelade mycket gamla rocklåtar, som ju ofta håller
ett ganska friskt tempo. Redan efter en halvtimme var det dags att första
gången dricka vatten, fast det kändes synd på ett sätt att inte dansa till den
härliga dansmusiken. De spelade mycket Elvis och Cliff Richard, mycket rock men
också några gånger uppblandat med musik i gott och härligt foxtrottempo, som exempelvis
Kiss Me Quick.

Under kvällen blev det också en liten twisttävling. Jag lät
Ellika dansa denna ensam, jag har sett henne hemma och tyckte inte jag kunde
tillföra något. Det blev två vinnare, Ellika vann ”energipriset” eftersom hon
dansade ensam ”men som för två”. Fast hon glömde vinsten kvar i danslokalen när
vi gick, en Doktor-Krall-tshirt.

När bandet tog sin andra paus strax efter halv elva
beslöt vi att åka hem. Med viss saknad dock, för dansmusiken gav verkligen mersmak.
Hoppas vi snart får dansa till Doktor Krall igen.

Svante berättade efter konsertdelens första vals att de mött
denna musik i sin tidiga ungdom, och att den sedan varit deras ständiga
kompanjon genom livet. Det gäller mig med, tänkte jag då.

Visserligen mötte jag inte JP Nyströms musik förrän jag
började dansa, kanske i 25-årsåldern eller så. Jag tror mig minnas dem från den
numera nerbrunna Björknäspaviljongen, unga killar som spred glädje och trollband
med glad och livlig musik blandat med känslosamt och innerligt spelade låtar.
Sedan dess har det alltid känts som att vi ser fram mot att få och höra på och
dansa till dem igen.

Och det har vi också gjort ett antal gånger genom åren – på Mälarsalen,
Dramaten, Konserthuset, Skeppis och nog fler ställen också. Alltid har musiken
tilltalat oss, och det gäller i lika hög grad när de spelar till dans som
konsert. Konserterna blir extra underhållande genom att de varvar den härliga
musiken med berättelser och skämt som lockar fram skrattet, och ibland också
eftertanke. Som när Svante i går kväll sade (med min fria tolkning) ungefär
följande:

Sjung med den röst du har, inte den du önskar att du hade!
Det kommer andra efter oss som är jätteduktiga och som alltid kan förbättra och
rätta till våra fel och brister, men om de inte får ett ursprung och en
förebild så gör man det mycket svårare för dem i livet.

Denna kväll var det ett reducerat gäng från JP
Nyströms som stod för underhållningen, nämligen Svante och Markus. Men det
räckte långt.

Den två man starka skaran lyckades förmedla samma
upplevelse av spelglädje, roliga historier, vemod och eftertanke. Tramporgeln
var med, men Svante berättade att de tänkte lämna den kvar här i Stockholm –
till någon som ville köpa den, eller annars gratis till Skeppis om de ville ha
den.

Efter den bejublade konserten vidtog dansen. Jag trodde det
skulle bli trångt på dansgolvet, men det visade sig fungera ganska bra. Själva
dansgolvet på Skeppis upplevde jag som vanligt som mindre bra, det är det där med
att golvet inte är plant som gör det svårare med balansen och gör dansen mer
återhållsam. Men den härliga musiken var en bra kompensation, och det dröjde
inte länge innan det var nödvändigt med vattenpåfyllning.

Tack Svante och Markus för en fin danskväll!

Med vårdagjämningen nära förestående och klart väder under helgen fanns
goda förutsättningar för uteaktiviteter. Snön låg alltjämt tung och tjock i
skogarna, men vårsolen lockade fram några plusgrader trots en ganska kall
västlig vind.

En vårpromenad på Magelungens och Drevvikens isar kändes i benen
när vi styrde kosan mot Örjansringens dans i Alvik med Russindalens Spelmän.

Besökarantalet var måttligt men ändå tillräckligt för att ge
god stämning och rolig dans. Dansarna liksom spelmännen verkade trivas.