Dansgladsbloggen

Stockholmias danser brukar vi alltid se fram emot, och så
även detta år. Tyvärr hade Ellika drabbats av en förkylning och blev därigenom
snuvad på dansen, och jag fick ge mig iväg ensam.

När jag kom till dansen så hade den redan inletts. Dansen
var i full gång, och Boda Spelmanslags härliga dansmusik var inte att ta miste
på. Som de senaste åren så spelade de mest Bodapolskor, men med enstaka inslag
av gammaldans och också någon Bingsjöpolska.

Dansen var välbesökt, och på Bodapolskorna blev det ibland
litet trångt. Jag upplever att det ofta blir trängre på dansgolvet när det
spelas bodapolska, förmodligen beroende på att en del dansar dansen rundare,
medan andra vill ha större flyt framåt.

I pausen tog Stockholms Spelmanslag över, med ett för
kvällen extra stort spelmanslag. De spelade sin traditionella mix av polskor,
med någon enstaka gammaldans insprängd då och då.

Efter pausen återtog Boda
Spelmanslag scenen, och Bodapolskorna ljudrummet. Sista halvtimmen spelade båda
spelmanslagen tillsammans.

Tack Stockholmia för en fin dans,
som denna kväll många dansande fick glädjas åt.

Hösten 2012 har det blivit få danstillfällen för oss.
Orsakerna är väl flera; ett mindre dansutbud, en långvarig höstförkylning,
kanske ökande bekvämlighet(?) med stigande ålder, och höstsemester på Gran
Canaria.

Även om det sistnämnda inte handlar om dans så tar jag ändå med några
bilder därifrån. Nedanstående bild är tagen från altanen på den bungalow där vi
bodde, invid playan i San Agustin.

När vi åkte var det väl nästan tio plusgrader i Stockholm. Trots det var kontrasten rätt stor när vi landade, där var det nämligen +26.

Semestern blev som vanligt en blandning av vandringar i berg och på stränder,
bad, vila och läsning. Jag råkade ut för ryggont när jag lyfte upp en
omkullramlad förpackning med dricksvattenflaskor från golvet i en butik, men
efter ett par bergsvandringar var besvären så gott som borta igen.

När vi åkte tillbaka möttes vi av ett vitt Stockholm, med
mycket snö och -15 grader.

Efter ett par veckors jobb, mer snö och kyla och en
långledig julhelg kändes det kul att styra kosan mot Hägerstensåsen, där
Örjansringens traditionella dans dan för nyår avhölls, som vanligt med
Leif-Billyz vid instrumenten.

Det blev en mycket trevlig dans, med bra golv och många
dansande. Det tog som vanligt inte många danser innan värmen kändes påtaglig.
Ombytesskjorta i pausen kom väl till pass, och det blev ett flertal besök vid ”vattenhålen”.

Vi fikade som vanligt i pausen, men hann i alla fall med att delta i pausens
avslutande landskronakadrilj och familjevals/schottis.

Vi tackar Örjansringen för denna dans och förstås alla
tidigare! Det är litet oklart hur det blir med Örjansringens danser i framtiden.
Örjansringens danser har funnits med oss ända sedan vi började dansa, och
har alltid för oss varit höjdpunkter. I den mån vi får mer information om detta
så kommer den att läggas ut på dansglad.

Denna vackra höstlördag var vi först ut på en promenad vid
Tyresta. Det märktes att många andra också uppskattade det fina vädret, sällan
eller aldrig har vi sett så många besökare där.

Efter ett besök hos min äldsta bror för
födelsedagsfirande återstod dagens sista nöje, dans på Hägerstensåsen.

Om rekordmånga besökte Tyresta, så kan inte detsamma sägas
om Örjansringens dans. Det var en gles skara dansande som fick nöjet att njuta
av fin dansmusik och bra dansgolv. De vi
pratade med förstod inte varför inte fler kommit på dansen.

Nästkommande dans den första december kommer Stockholms
Spelmanslag att spela. Det blir då en litet högre andel polskor (3g 1p?), och i
stället för lekar pausspelmän, som antagligen kommer att spela mycket polskor.

Kvällens dans var som vanligt både rolig och stimulerande
för både själ och kropp, och vi var mycket nöjda.

September har för vår del sällan varit någon bra dansmånad.
Sommaren är på något sätt inte riktigt slut än, sommarstuga och utekvällar
lockar och man vill inte riktigt stanna kvar i stan på helgerna.

Men när oktober nalkas brukar både mörker och svalare luft göra
att sommarkänslan försvinner. I år anordnade Stockholms Spelmanslag en dans
precis i brytpunkten, och vi tyckte det kunde passa bra att inleda höstsäsongen
där.

När vi kom dit fann vi att dansen inte var lika välbesökt
som vanligt. Om det berodde på att andra fortfarande tyckte det var sommar eller
andra orsaker vet jag inte. Golvet hade, som det ofta brukar vara, inte perfekt
glid från början, men blev snabbt bra. Jag tror att möjligen litet stearin
bidrog, förutom förstås poleringen med hjälp av danssulorna.

Som vanligt på dessa danser är det nästan enbart polskor.
Visst spelas det någon enstaka schottis och vals, men på det stora hela är det
polskedans som gäller. För vår del har vi ju inte dansat så mycket polskor
under senare år, men vi tyckte ändå att efter bara en kort stund flöt det hela
på riktigt bra.

En mycket angenäm erfarenhet var att få dansa till de
inbjudna pausspelmännen Kalle och Jonas Liljeberg. Det är far och son, med fiol
och sopransax, som denna kväll spelade två långa pass.

Bilden är tagen precis i början av deras första spelpass,
det blev fler dansare efter en liten stund.

Under detta pass spelade de enbart Orsapolskor. Vi tycker
mycket om denna polska, och det är väl inte fel att säga att det är vår favoritpolska.
Vi tyckte att Liljebergarna spelade dessa mycket njutbart, och att det gick
mycket bra att dansa till dem.

Under deras andra framträdande spelade de också några andra
polskor, som Ore-, Bingsjö- och Bodapolska. Även Oremusiken gillar vi skarpt,
så det var kul att de tog med även litet därifrån.

Det kändes bra att inleda en ny höstsäsong, och belåtna gå
hemåt med behaglig trötthet i benen.

I mitten av augusti har många sommarsemestern bakom sig, och
så även vi. Augustidanserna på Skansen har så vitt jag kan minnas oftast samlat
fler deltagare än mitt i sommaren. Med perfekt väder och sommarens sista
gammaldans på Skansen var det inte svårt att bestämma sig för vart vi skulle
gå.

Vi promenerade till Skansen, vid Strandvägen såg vi
nedanstående båt. Jag läste inte i detalj vad det handlade om, men så vitt jag
förstod var det en aktion för att uppmärksamma på båtflyktingarnas svåra
situation.

Vi anlände till Skansen i god tid, och hade även bytt till
dansskor när dansen började. Golvet var inledningsvis jättesträvt! Det är tur
att vi kunde gissa att vi dansare som ofta förr efter ett tag med våra skosulor
och en god portion energi kunde förbättra situationen. Och visst, efter några
danser var glidet ok.

Stockholms Spelmanslag spelade inledningsvis
gammaldans, allt eftersom kvällen framskred blev det även en del polskor.

Vädret var kanonbra, och det blev en härligt stämningsfull
danskväll. I pausen blev det också litet dansmusik, vilket vi tyckte var mycket
trevligt. Mot slutet av pausen då vi fikat klart dansade vi några härliga polskor,
innan hela spelmanslaget på nytt äntrade scenen.

Allt eftersom augustimörkret tätnade blev golvet på nytt
strävare, denna gång på grund av fallande dagg. Det verkade dock inte dansarna
bry sig så mycket om.

Det blev en fin avslutning på gammaldansen på Skansen. Fast
ännu återstår ju spelmansstämman på Skansen.

Även juli detta år har varit en ganska ostadig historia
vädermässigt. Trots detta tycker jag att det i Stockholmstrakten erbjudits
åtskilligt av både sol och värme.

Denna dag i slutet på juli tillhörde de varmaste, och också
under dagen de soligaste. Men precis när vi klev ut från rullbanan vid Solliden
så såg vi till vår förvåning att det regnade! Inte mycket i och för sig, men
genom åren är det åtskilliga danskvällar på Bollnästorget som förstörts eller
störts även av en kortvarig skur. Golvet där blir ju direkt jättetrögt, och det
brukar sällan bli särskilt mycket bättre under kvällen även om regnet då
upphört.

Men eftersom vi ändå var på plats fortsatte vi förstås till
dansbanan. Vi kom precis som dansinstruktionen avslutades – med åtskilliga
deltagare, tyckte vi.

När dansen började så var det precis som vi trodde,
tvärtrögt på dansbanan. Vi fick försöka hitta ett sätt att dansa vals där man
inte glider alls på fotsulorna, något som väl var något av en utmaning.

Inledningsvis spelade Slagsta Gille med hela laget. Till vår förvåning torkade golvet ganska snabbt, och fick
efter en kort stund åtminstone halvskapligt glid.

Efter en stund spelade bara
en mindre grupp medan resten av laget fikade, innan hela laget på nytt beträdde
scenen. På detta sätt undveks pausen, något vi uppskattade.

Under kvällen fortsatte enstaka regndroppar då och då att trilla ner på
oss och dansgolvet. I en av dessa
lättare skurar senare på kvällen lämnade vi dansen, som vi trots regndropparna
tyckte blev en trevlig och rolig danskväll.

Juni har passerat, med regnrekord i Stockholmstrakten. Juli
har hittills inletts bättre, och denna kväll visade vädret sin bästa sida. Vi
styrde kosan till Skansen, där Knapphändigt bjöd upp till dans.

Det är många gamla minnen som väcks när vi på detta sätt
återvänder till Skansen. Med det väder som var denna kväll hade väl dansbanan varit
full förr i tiden, trots att det alltid är en hel del som är på semester och på
annat håll så här mitt i sommaren.

Nu har ju gammaldansens skaror tunnats ut en hel del under
åren, men tillräckligt många kom i alla fall för att det skulle bli en trevlig
danskväll. Det här var den första gammaldansen på utedansbana i år för vår del,
och det var kul att få nöta på danssulorna igen.

Vi tackar Skansen och Knapphändigt för en trevlig danskväll.

Nationaldagen i år firade vi genom att besöka nationalparken i Tyresta,
där vi gick en fin rundtur i vackert väder. Uppe vid Årsjön, där vi
fikade, var det lugnt och tyst, och de ofta rätt skygga lommarna kom
efter en stund riktigt nära.

Jag har för mig jag hörde för några år sedan att man, till skillnad från
t.ex. Stensjön, avsiktligt låtit bli att kalka Årsjön, för att få en
referens för framtiden. Min minnesbild är att jag läste att detta ledde
till en kraftig försurning av sjön, med åtföljande utarmning av
livsformerna där.

En fundering från min sida är, att om lommarna numer håller till Årsjön,
så måste de rimligen också hitta föda i sjön. Kanske kan man hoppas på
att ansträngningarna att få bort försurande utsläpp här har burit frukt?

På
kvällen var vädret alltjämt vackert, och vi passade på att ta en ordenlig kvällspromenad.

Vi passade då också på att titta in och dansa en liten stund på Gröna Lund, där Kindbergs spelade.

Som vanligt blev dansgolvet snart fullt. Denna kväll var av
någon för mig oförklarlig anledning delar av dansgolvet blött, vilket jag inte
tycker känns särskilt bra när man vill dansa. Direkt man kliver i någon pöl så
tar det ett bra tag innan glidet i sulorna återkommer, och det dröjer inte
länge innan det är dags för nästa passage av det blöta området.

Men alla verkade ändå glada, så de flesta stördes väl inte så
mycket av det.