Dansgladsbloggen

Stockholmias 25-årsjubileum firades med dubbla spelmanslag på Bagarmossens Folkets Hus.

Boda Spelmanslag inledde dansen, och gjorde så med ett antal Bodapolskor. Dansgolvet var välfyllt redan från början, och förblev så under kvällen.

Efter en och en halv timme avlöstes de av Stockholms Spelmanslag. På så sätt blev det nonstop-dans hela kvällen.

Danskvällen innehöll huvudsakligen polskor, och förstås var det till stor del Bodapolskor. Men Boda Spelmanslag alternerade med både gammaldans och ibland någon Bingsjöpolska, medan Stockholms Spelmanslag spelade polskor med varierande ursprung.

Från halv tio spelade åter Boda Spelmanslag, sista halvtimmen tillsammans med Stockholms Spelmanslag.

Det blev en mycket trevlig och välbesökt danskväll.

Örjansringens enda höstdans 2011 inföll när dansåret i det
närmaste var slut. Dagen före nyårsafton har Örjansringen haft dans under många
år, men detta år bröts traditionen på så sätt att dansen i stället hölls på
Hägerstensåsens Folkets Hus. Orsaken till både frånvaron av dans under hösten
och lokalbytet denna kväll berodde på svårighet att få hyra lokalen i Alvik.

Bortsett från lokalbytet följde dansen annars traditionen. Dansen
var välbesökt, och trevlig, och Leif-Billyz spelade i huvudsak gammaldans men
med enstaka inslag av polskor.

I pausen var det danslekar, och till fikat fanns samma goda
smörgåsar som tidigare.

Möjligen kändes det som att danslokalen var något mindre än
i Alvik, det kändes för mig ibland litet svårare att hitta fritt svängrum när
man ville röra sig litet snabbare framåt jämfört med övriga dansare. Annars
tyckte vi att det fungerade bra. Dansgolvet var ok, men kunde enligt min smak
vara en aning halare. Fiket känns bättre placerat än i Alvik, eftersom det är
så lätt att röra sig mellan fiket och danslokalen.

Vi gick en aning innan dansen var slut, i huvudsak för att
jag glömt tejpa hälarna med skavsårsplåster. Vi hade varit i San Agustin andra
halvan av december, och frånvaron av dans under en tid hade uppenbarligen gjort
att fötterna förlorat litet av sin härdning mot nötning från dansskorna.

Ett glädjande besked inför nästa år är att Örjansringen då
kommer att anordna tre danser. Den närmast kommande blir med Tensta Spelmanslag
i Alvik, och sedan ytterligare två danser i Hägersten.

Västbergaträffen anordnade en tedans tidigare i november. Den lockade många besökare, och de
organiserade därför ytterligare två danser, dels denna dag, och sedan
ytterligare en dans 11/12.

Vädret denna dag utlovade storm och regn, så det kändes som
ett ypperligt tillfälle att i stället vara inomhus och få dansa litet till
storband igen. Det var ju ett bra tag för oss sedan sist.

Vi var där när dansen började. Danspubliken verkade till
övervägande del tillhöra den mogna generationen. Det är givetvis väldigt
glädjande att så många i mogen ålder vill gå ut och dansa, men jag kan inte låta
bli att undra om yngre årgångar behöver upptäcka dansens glädje. Jag tycker
ändå att en dans söndag eftermiddag skulle kunna passa alla årgångar. När jag
började dansa i mitten på sjuttiotalet var danspubliken, så vitt jag kan
minnas, en mycket bred blandning av yngre och äldre. Förhoppningsvis är den
yngre publiken ute och dansar i dag också, fast tyvärr på andra danser än de vi
besöker.

När dansen började så var dansgolvet alldeles lagom
fyllt. Dansmusiken
fungerade bra för foxtrot, och danspubliken rörde sig också runt dansgolvet så
det gick bra att behålla framfart och rörlighet på dansgolvet.

Det kändes kul att få dansa till storband igen, och utöver
foxtrot och en aning slowfox fick vi också några tillfällen att i någon mån
lätta på dammet som lagrats på våra färdigheter i jive, lindy, balboa, modern
vals, cha-cha-cha och tango. När det gällde flera danser, och i synnerhet
modern vals och latinamerikanskt, räcker det förstås inte på långa vägar med
någon enstaka dans för att fräscha upp kunskaperna, men man måste ju börja
någonstans…

Vi fick så småningom veta att den förra dansen hade dubbelt
så många besökare – 260 då mot 130 denna kväll. Det nämndes också att de
behövde runt 200 besökare för att kunna behålla dansen. Om de uppnår ekonomisk
bärighet så kommer dansen att fortsätta även nästa år. Vi hoppas att det blir
så och att vi gärna går dit om sedvanliga friluftsaktiviteter så tillåter. Dock
kommer vi att missa nästa dans i december.

Vi tackar Västbergaträffen för en trevlig eftermiddagsdans.

En vecka efter förra dansen var vi tillbaka till samma
danslokal, denna gång för dans till Westlings. Denna kväll bjöds på danser som
innehöll gammaldans på inte mindre än fem platser i Stockholmstrakten – vissa blandat
med polskor, andra blandat med modernt, och dessutom fler danser för de som
dessutom är intresserade av modernt och swing. Vi räknade därför med att det
skulle bli måttligt med besökare på denna dans, och så blev det också.

Men dansgolvet var lika fint som vanligt, och Westlings två
man starka spelmanslag bjöd på sin traditionella dansvänliga musik. Liksom
tidigare lyckas Hugo och Britt-Marie trots sin lilla numerär skapa härlig
dansmusik.

I pausen var det som vanligt fika som ingick i priset.
Ellika vann denna gång dessutom en ”julhink” på lotteriet, så det kändes som
att dansen gått med vinst…

Fast den stora vinsten var förstås dansen och musiken.

<!–
WriteFlash(' flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/111126_westlings.flv&image=http://dansglad.se/videor/111127_westlings_0085.jpg” ‘);
//–> flashvars=”file=http://dansglad.se/videor/111126_westlings.flv&image=http://dansglad.se/videor/111127_westlings_0085.jpg”

Maria Spelmanslag har vid några tillfällen anordnat danser
tidigare, men av olika skäl har det inte passat för oss att besöka någon av
dessa. Men denna kväll stjärnklara och fortfarande förhållandevis milda
novemberkväll ändrade vi på detta.

Vi anlände i god tid innan dansen började, som en av de första
besökarna, och möttes av ett festligt dukat smörgås- och fikabord, och spelmän
som gemensamt värmde upp på dansgolvet.

När dansen inleddes, med Orevalsen och Svensk-Annas vals, kändes
det härligt att beträda det sköna dansgolvet – ett av de allra bästa i
Stockholmstrakten enligt min mening. Inledningsvis spelade alla tre
spelmansgrupperna tillsammans, och det lät mycket trevligt.

Efter ett par danser övertog Maria Spelmanslag, och de olika
spelgrupperna spelade sedan omväxlande. Dansen bestod huvudsakligen av polskor
men också med en hel del gammaldans, och även (medan vi var kvar) en humppa.

Efter att vi dansat till alla grupperna passade vi på att
fika, och det var lika gott som det såg ut.

Det blev en trevlig och bra danskväll, och om det blir fler
arrangemang av liknande slag hoppas vi kunna komma tillbaka.

Efter ett för vår del ovanligt långt uppehåll i dansandet besökte vi Stockholms Spelmanslag, som spelade till dans i Bagarmossen. Tidigare under hösten har vi i stället tillbringat helgerna på sommarstället på Tynningö, njutande av en ovanligt vacker och mild höst. Men nu kändes det roligt att på nytt få ta på sig dansskorna.

Stockholms Spelmanslag inledde som de ofta gör med schottis, och övergick sedan till polskor, som de sedan med få undantag höll sig till resten av kvällen.

Vid ett par tillfällen tog huvuddelen av spelmanslaget paus,
då spelade i stället mindre konstellationer från laget från mitten av
dansgolvet.

Det långa avbrottet i vårt dansande ledde till att det för några
av polskorna dröjde en liten stund innan vi ”hittade tillbaka”. Men det kändes
roligt att åter vara ute på dans.

Vi gjorde vårt första besök på Skansens tisdagsdans för året
denna kväll. Sandins spelade, och det tyckte vi att de gjorde bra. Första
bugglåtarna gick i härligt rocktempo och gick bra att dansa jive till. Även
fortsättningsvis under kvällen så tyckte vi att bandet spelade bra, både
foxtrot och bugg.

Inledningsvis var det relativt få besökare, men efter ett
tag kom det fler besökare. Dock blev det inte så många att det blev trångt på
dansgolvet så länge vi var kvar.

Tisdagsdansen annonseras som blandad dans, men som vanligt
är det nästan bara modernt som spelas. Före paus blev det dock litet gammalt,
och även det klarade orkestern bra. Som vanligt kändes det dansinslaget väldigt
kul. Det sägs ju att man ska sluta när det är som roligast, och så fick det
bli.

Elisas halkade in på ett bananskal i förra årets dansbandskamp, och
kom ut som segrare. Den här kvällen var första tillfället för oss att dansa
till dem.

Det hade varit någon skur under dagen, men Grönans tak gör
att det går bra att dansa även under regniga förhållanden.

Vi var i tid tills dansen började, och då var det gott om
plats på dansgolvet. Vi passade förstås på att utnyttja det, vår tidigare
erfarenhet har varit att det har gått bäst att dansa just den första
halvtimmen.

Så blev det även denna kväll, efter ett tag var dansgolvet
välfyllt till den grad att utrymme och rörelse på dansgolvet blev rätt
begränsat. Det är särskilt märkbart på bugglåtarna, fast foxtroten blir på sitt
sätt ännu mer lidande för vår del om det inte finns tillräckligt med
rörelseutrymme.

Men som vanligt uppskattar vi ändå mycket att många vill gå ut
och dansa, så fördelarna överväger väl ändå.

Vi tyckte Elisas skötte sig mycket bra. Sångerskans röst bar
bra och verkade hålla utan problem. Låturvalet var blandat mellan moderna låtar
och klassiker, vi tycker väl som vanligt att klassikerna oftast är roligast att
dansa till.

Det trånga dansutrymmet gjorde att vi kände oss nöjda efter
en och en halv timmes dans.